Hästhoven växer spontant på fuktig eller våt, näringsrik och finkornig mineraljord på sjöstränder, i branterna mot nedskurna vattendrag, i alkärr samt i översilade skogar och ängar. Den är dock mycket vanligare på kulturmark och växer där även på torr, grusig eller sandig jord – renar, vägkanter, banvallar, grustagsbottnar, grusplaner och avfallsplatser. Arten uppträder ofta som kolonisatör i skärningar och nyanläggningar. På grund av sina djupt liggande jordstammar i flera våningar var den förr ett besvärligt ogräs på fuktiga åkrar, t.ex. mossodlingar.
Den nu så vanliga hästhoven var för hundrafemtio år sedan en raritet. Scheutz (1857) kände sju lokaler i hela Småland. Wetter (ms 1894) meddelade från Sävsjö Vrigstad:
Mossodlingar och dikesvallar, isynnerhet på ställen der lera finnes, numera ganska allmän. – Hästhofven var alldeles okänd i dessa trakter ännu vid medlet af 1870-talet. Dess tidiga blommor väckte derför en viss uppmärksamhet, när de en tidig vårdag för första gången visade sig och stucko fram på sina korta stänglar mellan smältande snö och vissnadt gräs. – Såsom ett egendomligt sammanträffande må nämnas, att på våren 1878 dödades i Vrigstad det första exemplaret, en särdeles stor hona, af bruna råttan (Mus decumanus). Denna råttart spridde sig sedan på otroligt kort tid till de mest afsides belägna gårdar och torp samt utrotade under sitt eröfringståg helt och hållet den här förut allmänna, men långt mindre glupska och skadliga svarta råttan (Mus rattus).
Även brunråttan är ju en sentida invandrare, och sammanträffandet indikerar nog att bygden hade blivit mindre isolerad. – Liknande uppgifter om hästhov finns från fler platser. Så angav Elmblad (1899) att hästhov då flerstädes var ett svårt ogräs på mossodlingar i Hylte Femsjö men före 1860 var mycket sällsynt där; Elias Fries (1825–26) kände inte arten från socknen. I ett interfolierat exemplar av sin smålandsflora antecknade Scheutz att hästhoven ´har i senare tider spritt sig högst betydligt´ och ett stort antal nya lokaler förtecknades.
Hård förklarade hästhovens ökning med myrarnas uppodling och järnvägsnätets utbyggnad. Idag sprids arten framför allt med vägmaskiner, skogsmaskiner och biltrafik längs större och mindre vägar. – Till Kalmar Kalmar kom arten först med barlast (´yttre vedgårdarna´, Sjöstrand 1861, ms 1831).
Funnen i 1364 rutor; tidigare uppgifter från 261 rutor. Vanlig eller mycket vanlig. – Ursprunglig men starkt kulturspridd.