stensöta
Polypodium vulgare
Stensötan föredrar frisk eller torr jord. Man finner den i skogar av skiftande slag, oftast i bergsspringor, på klipphyllor och större block, vid hällar eller mellan block och stenar. På sandigt eller stenigt underlag kan den ibland växa direkt på marken. I odlingslandskapet anträffas växten i liknande miljöer men gärna mer ljusöppet, dessutom i rösen och på stengärden.
Första fynd
Först publicerad av Hagelberg (1766) från Alvesta Mistelås.
Bygdenamn och bruk
stenasöta, bergasöta, hallasöta, halnasöta (nordvästra Småland, ”hall” = berghäll); sötrot (Angelstad, Hånger). Samtliga namn hos Vide (1966).
Utbredning
Funnen i 1406 rutor; tidigare uppgifter från 244 rutor. Mycket vanlig; saknas dock på Visingsö, nu liksom för 130 år sedan (Zetterstedt 1878a). – Ursprunglig.