kalbinka
Erigeron acris subsp. droebachiensis
Kalbinka finns troligen bara i Norden, där den förekommer från sydöstra Norge tvärs över Sverige till södra Finland. Den avviker från vanlig gråbinka E. acer ssp. acer genom att vara nästan kal, från brunbinka ssp. politus genom att ha fler, mera kortskaftade och mindre starkt rödanlupna korgar. Den växer främst på berghällar och klippväggar, sekundärt även på vägslänter.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt men troligen något förbisedd; endast känd från branterna mot Vättern. – Ursprunglig.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt men troligen något förbisedd; endast känd från branterna mot Vättern. – Ursprunglig.
Första fynd
Först funnen i Jönköping Gränna ´vid vägen till Aranäs midt för Hjolstorp [= Södra Jorstorp?]´ (Olai ms 1823 under namnet E. acre variatio A. droebachense). Belägg har ej bevarats. – Först publicerad av Scheutz (1871 under namnet E. Mülleri) från Jönköping Huskvarna Huskvarnabergen, där N. J. Zetterstedt och han själv samlade växten 1865 respektive 1869 (båda beläggen i UPS). Växten finns fortfarande i trakten av Huskvarna (se lokalförteckningen).
Lokaler
Samtliga lokaler. Jönköping Gränna Hjolstorp se primäruppgifter; Uppgränna i Brahehusbergen (C. A. Andersson enligt Janzon ms före 1907). Hakarp Ådalsvägen (7E1b 2949 resp. 7E1c 2800), klipphyllor och vägslänter, 1991 (MgE TsK IB), 2000 (MgE), 2004 (MtS). Huskvarna 1869 (G. J-n i S), 1873 (C. A. Andersson i GB LD S och UPS, A. A. W. Lund i S och Vvik), 1875 (J. A. Levin i UPS, G. W. Montelin i LD); Huskvarnabergen se primäruppgifter; norra småbåtshamnen (7E1b 4637), vägslänt, 1991 (MgE TsK IB, !ThK). Ölmstad 1889 (C. Rendahl i S); vid Vättern 1888 (C. Rendahl i LD S och UPS), klippor mot Vättern 1892 (B. Petersson i Finnved); Öland, klippor mot Vättern, 1888 (F. Hagström i UPS), 1891 (F. Hagström i LD S och UPS).