backnejlika
Dianthus deltoides
Ängsnejlika
Backnejlika växer öppet på torr eller frisk, kvävefattig mark på lätta jordar – sand, mo eller sandig morän. Den förekommer i örtrik, betad gräsmark, gärna på grusåsar och backar, samt på åkerrenar, vägkanter och skräpmark. Tidigare var den troligen ett vanligt inslag i mer eller mindre torra slåtterängar. Ibland påträffas den som kvarstående eller förvildad.
Arten minskar på naturlig gräsmark på grund av gödsling och avtagande hävd. Den är beroende av slåtter eller bete. Om dessa åtgärder uteblir försvinner den efter några tiotal år.
Funnen i 1136 rutor; tidigare uppgifter från 294 rutor. Vanlig öster om en linje från Jönköping över Vaggeryd och Åseda till Tingsryd, väster därom ovanligare och ojämnt spridd; längst i sydväst ganska sällsynt. Kartan innefattar även förvildade förekomster; sådana har noterats i större omfattning i områden där den spontana förekomsten är gles. – Ursprunglig åtminstone i klippskärgården.
Backnejlika växer öppet på torr eller frisk, kvävefattig mark på lätta jordar – sand, mo eller sandig morän. Den förekommer i örtrik, betad gräsmark, gärna på grusåsar och backar, samt på åkerrenar, vägkanter och skräpmark. Tidigare var den troligen ett vanligt inslag i mer eller mindre torra slåtterängar. Ibland påträffas den som kvarstående eller förvildad.
Arten minskar på naturlig gräsmark på grund av gödsling och avtagande hävd. Den är beroende av slåtter eller bete. Om dessa åtgärder uteblir försvinner den efter några tiotal år.
Funnen i 1136 rutor; tidigare uppgifter från 294 rutor. Vanlig öster om en linje från Jönköping över Vaggeryd och Åseda till Tingsryd, väster därom ovanligare och ojämnt spridd; längst i sydväst ganska sällsynt. Kartan innefattar även förvildade förekomster; sådana har noterats i större omfattning i områden där den spontana förekomsten är gles. – Ursprunglig åtminstone i klippskärgården.
Första fynd
Först noterad från trakten av Jönköping (Wåhlin 1769), ´på torra ängar´.
Bygdenamn och bruk
änganejlika (Ås; Vide 1966; Urshult; J. Christoffersson ms 1993b); jungfru Marie tårar (Högsby; Vide 1966); Kristi linblomma (Långaryd; J. Christoffersson ms 1993b).
Variation
Backnejlikor med vita eller mycket ljust skära blommor, ibland med en mörkare ring, påträffas ibland; mycket sällan är dessutom örtfärgen blågrön i stället för rent grön. – De former som odlas som prydnadsväxter är lite grövre i växten än de vilda och har i allmänhet något större och mörkare blommor; örtfärgen är mörkare och går ofta i lila.
