snårstarr
Carex pairae
Mer information om arten

C. muricata ssp. lamprocarpa, C. pairaei ssp. pairaei

Snårstarr är i Norden en sydöstlig art med en skarp västgräns som löper genom Småland. Den växer på torr till ganska torr, öppen mark, särskilt på betesmark (även kulturbetesmark), på vägkanter och åkerrenar, i bryn och torrängssnår. Arten är, till skillnad från sin nära släkting mörk snårstarr C. muricata, mycket anspråkslös med avseende på näringstillgång och mark-pH. Den uthärdar såväl starkt bete som långt gången igenväxning.

Samuelsson (1933) utredde förekomsten av snårstarr C. pairaei, piggstarr C. spicata och långstarr C. divulsa i Norden. Hans snårstarr omfattade dock även mörk snårstarr C. muricata. Snårstarr och mörk snårstarr urskildes först av Hylander (1966, som underarter), men denne ansåg det osäkert om snårstarr i snäv mening förekom i Småland. Inte förrän under inventeringarna för Smålands flora blev det klart att den är den helt dominerande snårstarren i landskapet. Per Hartvig, Köpenhamn, som i sen tid undersökt gruppen, har granskat material från 78 rutor.

Första fynd

Tidigast insamlad 1849 i Västervik Västervik av E. C. J. Cederstråhle (belägg i S, !ThK). – Först publicerad av Samuelsson (1933), som förtecknade alla de då kända 42 lokalerna.

Utbredning

Funnen i 890 rutor; tidigare uppgifter från 124 rutor. Mycket vanlig i östra och sydöstra Småland, saknas i landskapets västra delar. – Troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad och i stora delar av Småland en gammal kulturföljeslagare.

karta