A. vulneraria ssp. communis
Stor getväppling växer på torr, grusig och sandig mark längs järnvägar och vägar, i grustag, på gamla trädor och på skräpmark, ofta i markblottor. Underarten är inte ursprunglig i Norden utan har sin spontana utbredning i Mellaneuropa. Till oss har den kommit med frövaror och transporter. Dessutom har den prövats som vallväxt, särskilt på sandiga jordar (Lyhagen 1991), och en del förekomster beror troligen på regelrätt odling. Så skrev Wetter (ms 1894, Sävsjö Vrigstad) ´Åkerrenar och vallar h. o. d. Ej ursprungligen hemma inom området, men har under senare åren med framgång odlats i ådalen´, och Almquist (ms 1975; Tjust) noterade ´ ... delvis trol. odlingsrest! Förekom 1914 som vallväxt´. Dessa uppgifter gavs om arten, förmodligen gäller de stor getväppling.
Underarten har ökat starkt i landskapet efter sin ankomst i mitten av 1800-talet.
Första fynd
Först insamlad 1864 av A. P. Andersson i Vetlanda Alseda (belägg i UPS, bestämt till underart av R. Lampinen). – Först publicerad av Rühling (1997) som funnen i 34 rutor i Oskarshamn.
Utbredning
Funnen i 548 rutor; tidigare uppgifter från 20 rutor. Stor getväppling är i Småland betydligt vanligare än liten getväppling, och dess utbredning och frekvens sammanfaller i stort sett med artens. – Sentida inkomling; bofast.
