pestskråp
Petasites hybridus
Pestilensrot
Pestskråp är ursprunglig bl.a. i Mellaneuropa. I Sverige är arten inplanterad till prydnad eller som läkeväxt (jordstammarna och bladen användes bl.a. mot smittsamma sjukdomar, utslag och åkommor i luftvägarna). Av allt att döma kom den till vårt land på 1600-talet (Hylander 1971). Arten växer på näringsrik, fuktig eller frisk jord, gärna lerjord. Den står kvar vid gårdar och i övergivna parker. Man finner den också förvildad vid stränderna av sjöar, dammar, vattendrag och diken liksom på vägkanter, järnvägsbankar och fuktiga ställen i betesmark.
Pestskråp sprider sig med utlöpare och uppträder oftast i stora och täta bestånd; där arten slagit till är den närmast outrotlig. Fröspridning äger inte rum i Sverige, eftersom det så gott som enbart är hanväxten som förekommer. (Honväxten är lätt igenkänd då dess blomställningar är betydligt högre och mycket smalare än hanväxtens.)
Funnen i 185 rutor; tidigare uppgifter från 63 rutor. Ganska sällsynt i västra hälften av Småland (dock ganska vanlig kring Jönköping och Huskvarna), sällsynt i östra hälften. – Gammal kulturföljeslagare; bofast.
Pestskråp är ursprunglig bl.a. i Mellaneuropa. I Sverige är arten inplanterad till prydnad eller som läkeväxt (jordstammarna och bladen användes bl.a. mot smittsamma sjukdomar, utslag och åkommor i luftvägarna). Av allt att döma kom den till vårt land på 1600-talet (Hylander 1971). Arten växer på näringsrik, fuktig eller frisk jord, gärna lerjord. Den står kvar vid gårdar och i övergivna parker. Man finner den också förvildad vid stränderna av sjöar, dammar, vattendrag och diken liksom på vägkanter, järnvägsbankar och fuktiga ställen i betesmark.
Pestskråp sprider sig med utlöpare och uppträder oftast i stora och täta bestånd; där arten slagit till är den närmast outrotlig. Fröspridning äger inte rum i Sverige, eftersom det så gott som enbart är hanväxten som förekommer. (Honväxten är lätt igenkänd då dess blomställningar är betydligt högre och mycket smalare än hanväxtens.)
Funnen i 185 rutor; tidigare uppgifter från 63 rutor. Ganska sällsynt i västra hälften av Småland (dock ganska vanlig kring Jönköping och Huskvarna), sällsynt i östra hälften. – Gammal kulturföljeslagare; bofast.
Första fynd
Noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från åtta platser i norra Småland (Aneby Lommaryd Lommaryd, Noby, Nöbbele och Skareda, Jönköping Järsnäs Frövik, Jönköping Jönköping, Tranås Linderås Göberga och Säby Gransbo). Vid Gransbo (7F6a 0945) noterades den även 1983 av Kjell Rönning. – Först publicerad från landskapet av Hartman (1832).
Lokaler
Lokaler i sydost. Kalmar Kalmar Berga gård (Nordenskjöld 1943), vid dammen, 1969 (H. G. Bruun i UME); V om f.d. Sjöbefälsskolan (4G6g 1-3-), dammkant i park, 1992 (SD, belägg i OHN); Skälby 1905 (R. Sterner i S) och många senare uppgifter = (4G6g 3825), damm, 1983 (BtL GW ThK), 1992 (CrA); Stadsparken, and-dammen, 1968 (H. G. Bruun i UME). Ryssby 550 m N Venenäs (4G9i 1901), gårdsområde, 1986 (CM). Åby Stävlö (Sterner 1933). Ålem Dalsberg (5G3f 2834), utkanter av trädgård, 1991 (UfA VK). Nybro Kråksmåla Nyttorp (5G4b 2717), tomtmark m omgivningar, 1988 (JC). Madesjö 500 m VNV Brånahult vid avtaget mot Flerohopp (4G9a 0009), vägkant, stort bestånd 1991–2006 (CrA); 500 m O Flemmingelandsmåla (4G9a 3918), vägkant, 1990 (ThK); Grönlund (4G8a 4817), vägkant, 1985 (CM EtN); 700 m OSO till O Humpamålen (5G0a 0040), damm, 1985 (DE AvG EvG); Ljusaberg 1872 (P. Thorin i PerBrahe) = 150 m SV vägskälet (4G9a 1723), vägkant, 1985 (JEH ABC BÖ). Torsås Torsås 800 m SSV till S Torsås kyrka (4G0c 3314), fuktig skräpmark, 2 bestånd 1983 (ThK).
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Oskarshamn Björnfällan (A. Johansson i OHN); troligen feletikettering, då andra observationer saknas.
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Oskarshamn Björnfällan (A. Johansson i OHN); troligen feletikettering, då andra observationer saknas.
