Kamäxing växer framför allt på torr till måttligt torr kulturbetesmark (ofta tidigare åkrar), där den gärna följer kreaturens stigar. Den påträffas också på annan starkt kulturpräglad mark, t.ex. längs gärdesvägar, i gräsmattor och på utfyllnadsmark. Men framför allt i västra Småland kan man även finna kamäxingen i översilad, naturlig, artrik betes- eller slåttermark, ibland tillsammans med darrgräs Briza media.
Arten har odlats som vallväxt långt in på 1900-talet (Lyhagen 1991) och har även ingått i fröblandningar för gräsmattor (B. G. Johansson 1998). Till stor del är den en sentida inkomling i Småland. De ganska talrika uppgifterna från sent 1700-tal och tidigt 1800-tal antyder dock, liksom de nutida förekomsterna i mera naturlig gräsmark, att arten även förekommer som en gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 985 rutor; tidigare uppgifter från 189 rutor. Vanlig i stora delar av Småland men ganska sällsynt i västra delen av höglandet, i sydvästligaste Småland och i östra fattigområdet. – Troligen en gammal kulturföljeslagare.
