I nordisk tradition (t.ex. Hylander 1966) har begreppet knäckepil omfattat former där blad och kvistar är helt kala som fullt utvecklade men som unga ibland måttligt håriga. Ryska undersökningar (Skvortsov 1968, 1973) indikerar dock att arten endast bör omfatta de former som är helt kala även som unga. Håriga exemplar förs då till grönpil S. ×rubens, som är knäckepilens hybrid med vitpil S. alba. Denna avgränsning accepterades i Flora Nordica 1 (Jonsell 2000).

Ren knäckepil i denna snäva mening växer spontant endast i ett område vid Svarta Havet. Den odlas och förvildas i stora delar av Europa. I Sverige är arten känd från några tillfälliga fynd och som naturaliserad från ett par platser på västkusten; den är givetvis förbisedd. I vårt land har den hittills varit ovanlig i odling, men en numera ofta planterad sort är klotpil S. fragilis ‘Bullata’, med klotformig, tät krona; den kan väntas uppträda allt mera som förvildad.

För Smålands del har de flesta (ett hundratal) hittills granskade herbariebelägg under namnet S. fragilis visat sig vara grönpil. De flesta obelagda uppgifter om knäckepil gäller sannolikt också grönpil och redovisas nedan under denna. Ren knäckepil är alltså en sällsynthet i Småland. Det första belägget, troligen ur odling, är från 1885 (Kalmar Kalmar, O. Sellgren i OHN).