Daggbjörnbär beskrevs sent (H. Hylander i B. Holmgren 1942) och var länge känd bara från östra Blekinge, östra Skåne, Öland och Bornholm. Hos Pedersen & Schou (1989) angavs den även från Sjælland, Møn och Mecklenburg.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 7 rutor; inga tidigare säkra uppgifter. Sällsynt vid kusten i sydost. – Troligen ursprunglig.
Lokaler
Kalmar Hossmo Rinkabyholm NO om korsningen E22/Suneholmsvägen (4G6f 0223), jordvall, 2005 (TsB, belägg i OHN och S). Kalmar Norrlidsvägen se primäruppgift; korsningen Oxhagsvägen/ Perstorpsvägen (4G6g 3227), vägkant och skogsbryn, 2006 (TsB, belägg i S); V om Ängöleden 200 m SSO om Gröndalsvägen (4G6g 3441), vägkant, intill gångtunnel, 2006 (TsB, belägg i S). Ryssby Böle mellan byn och Gärdsgården (5G0f 2143), vägkant, 2005 (TsB, belägg i S).
Torsås Söderåkra Gummebo ca 150 m V avtaget mot Ingabo (4G0d 1103), norra vägkanten, 2006 (TsB, belägg i S). Torsås 300 m NO Farslycke (3G9c 4947), västra vägkanten, 2006 (TsB, belägg i OHN); 400 m NO Farslycke (4G0c 0046), västra vägkanten, vid stentipp, 2006 (TsB, belägg i S); Torsås vid sydöstra änden av Kastanjegatan (4G0c 4428), bryn där trädgårdsavfall lagts, 2005 (TsB, belägg i S).
Osäkra uppgifter.
Under 1990-talet förde A. Pedersen ett antal belägg till denna art. De flesta av dessa finns nu i OHN, enstaka i LD och S. Samtliga exemplar i OHN har ombestämts av T. Burén och G. Wendt, oftast till otypiska former av hasselbjörnbär R. wahlbergii. Pedersens bestämningar till daggbjörnbär i andra herbarier måste därför anses osäkra. De är följande: Sävsjö Vrigstad ´bortom missionshuset. Inplanterad från Blekinge i en trädgård, hvarifrån den förvildat sig vid vägen till beteshagen´, 1919 (L. M. Neuman i LD under namnet R. ruderalis, ombestämning A. Pedersen); tveksamt enligt E. Ljungstrand. Västervik Västervik Grantorpet, vägkant, 1952 (E. Asplund i S under namnet R. ambifarius, ombestämning A. Pedersen); tveksamt enligt E. Ljungstrand. Överum Överums bruk 1869 (A. P. Gustafsson i LD under namnet R. corylifolius, ombestämning A. Pedersen); tveksamt enligt E. Ljungstrand 2002.
