vattenstånds
Jacobaea aquatica
Vattenstånds växer på fuktiga betesmarker och stränder i Skåne, Halland, Bohuslän och västra Västergötland. Beläggen från Växjö Växjö visar spår av slåtter – huvudskotten är snett avskurna några cm från basen och exemplaren, som är samlade i augusti, blommar om från svaga basala grenar. Basalblad och frukter visar tydligt att det är frågan om vattenstånds. De båda andra fynden gjordes på järnvägsstationer, vilket tyder på tillfällig spridning med transporter.
Första fynd
Först funnen 1892 av Georg Lekander i Växjö Växjö och samlad där även av Viktor Svensson 1895. Belägg från båda tillfällena finns i S. – Först publicerad från Ljungby Angelstad av Hård (1924 s. 52), baserat på ett fynd gjort på Bolmens station av S. F. Lengquist (ms 1913); belägg för detta saknas.
Lokaler
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Sannolikt tillfälligt inkommen.
Samtliga lokaler. Ljungby Angelstad se primäruppgifter. Växjö Bergunda Räppe 1930 (A. S. Trolander i GB under namnet S. erraticus). Växjö se primäruppgifter.
Osäkra uppgifter. Gislaved Burseryd Mölnebo 1876 (K. A. T. Seth, belägg i UPS enligt Hård ms 1924); Hård (1924) tog dock inte med uppgiften på sin karta över arten; belägget har inte gått att återfinna. Kalmar Ryssby Ljungnäs, fuktig äng, 1930 (M. Brogren i OHN); troligen feletiketterad. Västervik Västervik Norrlandet. Arten uppgavs av Wahlenberg (1826) som ´Westervik raro in Norrlandsstranden´ med Samuel Törner som upptäckare, men Scheutz (1857) betraktade uppgiften som osäker.
Samtliga lokaler. Ljungby Angelstad se primäruppgifter. Växjö Bergunda Räppe 1930 (A. S. Trolander i GB under namnet S. erraticus). Växjö se primäruppgifter.
Osäkra uppgifter. Gislaved Burseryd Mölnebo 1876 (K. A. T. Seth, belägg i UPS enligt Hård ms 1924); Hård (1924) tog dock inte med uppgiften på sin karta över arten; belägget har inte gått att återfinna. Kalmar Ryssby Ljungnäs, fuktig äng, 1930 (M. Brogren i OHN); troligen feletiketterad. Västervik Västervik Norrlandet. Arten uppgavs av Wahlenberg (1826) som ´Westervik raro in Norrlandsstranden´ med Samuel Törner som upptäckare, men Scheutz (1857) betraktade uppgiften som osäker.