murgrönsveronika
Veronica hederifolia
Funnen i 535 rutor; tidigare uppgifter från 114 rutor. Dessa siffror innefattar till underart bestämda uppgifter. Vanlig eller ganska vanlig i östra Småland, i resten av landskapet sällsynt.
Arten har ökat påtagligt under 1900-talet och vidgat sin utbredning. Delvis beror ökningen på att båda underarterna under 1900-talet har spritts från handelsträdgårdar (de flesta förekomster i västra och centrala Småland har troligen uppstått på detta sätt).
Arten har ökat påtagligt under 1900-talet och vidgat sin utbredning. Delvis beror ökningen på att båda underarterna under 1900-talet har spritts från handelsträdgårdar (de flesta förekomster i västra och centrala Småland har troligen uppstått på detta sätt).
Första fynd
Noterad i slutet av 1700-talet från Oskarshamn Misterhult Virbo av Holmberger enligt Coloniae plantarum (Afzelius ms). – Först i tryck hos Moqvist (1848) som omnämnde arten som allmän i Kalmar Kalmar.
Variation
Murgrönsveronika representeras i Sverige och Småland av två underarter, äkta murgrönsveronika ssp. hederifolia och skuggveronika ssp. lucorum. Deras utbredning i Sverige utreddes av Nordenstam & Nilsson (1969). Under inventeringen har underarterna registrerats separat i de flesta rutor, men från några föreligger endast uppgifter om arten. Dessa uppgifter redovisas på artnivå liksom de talrika litteraturuppgifterna från tiden före 1969. – Mellanformer mellan underarterna är inte helt ovanliga.
Lokaler
Lokaler i västra Småland där underarten är okänd. Gislaved Villstad Smålandsstenar, Skolgatan (5D7a 4648), rabatter och tomtgränser, 2002 (S. Maslo, belägg hos finnaren). Hylte Färgaryd Hyltebruk, Idrottsgatan (5C4i 2242), skräpmark, 1997 (S. Maslo, belägg hos finnaren). Älmhult Älmhult Elmiersområdet, Radhusvägen × Tallgatan (4D3j 4828), grustrottoar, 1983 (JEH), lokalen senare förstörd.
