vårfryle
Luzula pilosa
Vårfryle växer på torr eller svagt fuktig, mullrik jord, ofta på grusåsar och moränbackar. Växten påträffas i de flesta glesa skogar, särskilt ristallskog och ekskog, men även i gläntor i mager granskog. Den är vanlig även på öppen mark, t.ex. i hedartad vegetation med ljung Calluna vulgaris, lingon Vaccinium vitis-idaea och blåbär V. myrtillus, liksom i lätt skuggiga, svagt betade hagar, på hyggen och skogsvägskanter.
Första fynd
Noterad från trakten av Jönköping ´på magra ängar´ av Wåhlin (1769) under namnet Juncus pilosus.
Bygdenamn och bruk
sotare (Hallingeberg, Säby; Bruce ms 2 respektive J. Josefsson; jämför knippfyle L. campestris), fästmannen och mön (Hakarp; Vide 1966). – Linné (1749) har namnet il-tog och anger att ”af Smålands bönderne håller det före vara skadeligt för fåren”; jämför under myrlilja Narthecium ossifragum.
Utbredning
Funnen i 1404 rutor; tidigare uppgifter från 290 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.