rävtörel
Euphorbia peplus
Mer information om arten

Rävtörel förekommer nästan enbart i trädgårdarnas rabatter, köksväxtland och grusgångar. Dock finner man den ibland även på jordhögar, utfyllnader och tippar. Däremot är den mycket sällsynt och troligen helt tillfällig i åkrar.

Arten verkar i Småland vara betydligt vanligare i och kring tätorterna än på landsbygden. Kanske är den, som Malmgren (1982) har föreslagit för Västmanland, ett relativt gammalt ogräs i stadstäpporna, som i samband med trädgårdsodlingens utveckling gradvis har spritt sig över större arealer. I Småland verkar rävtöreln till skillnad från i Västmanland spridas även i vår tid, troligen till stor del via handelsträdgårdarna, och det är alls inte ovanligt att finna den i nyanlagda trädgårdar.

Första fynd

Först noterad av Barthold Ennes (ms 1823) från Tranås Säby Åbonäs, där den ännu 1980 sågs som växthusogräs av Jörgen Josefsson (7E6j 0934). – Först publicerad som mer eller mindre allmän i Smålands ´högtrakter´, dvs. områdena öster och sydost om Vetlanda (Goldkuhl & Westerlund 1851); det måste ha varit en överdrift, men arten finns noterad från Hultsfred Virserum Triabo i resedagboken (Westerlund ms 1851).

Utbredning

Funnen i 322 rutor; tidigare uppgifter från 82 rutor. Ganska vanlig längst i öster. I resten av Småland sällsynt, men ojämnt spridd och koncentrerad till tätorterna. På kartan framträder bl.a. Tranås, Jönköping, Nässjö, Växjö och Älmhult. – Gammal kulturföljeslagare.

Rävtöreln är troligen något förbisedd, eftersom många inventerare ogärna undersöker ogräsfloran i trädgårdarna.

karta