Smålands flora - brunrör | Botanikportalen

brunrör

Calamagrostis phragmitoides

Brunrör är en nordlig art som kommer nära sin sydgräns i Småland. Den växer på fuktig till våt, tidvis översvämmad mark vid steniga eller ibland leriga sjöstränder, i strandkärr och strandsumpskogar (ofta på gammal sjöbotten vid sänkta sjöar), utmed bäckar samt i kanten av alkärr och andra lövkärr. Den återfinns även i dikesslänter, i stora vägdiken och på vallarna av de kanaler som grävdes vid de stora sjösänkningarna. Brunröret bildar täta, väl avgränsade bestånd och förekommer ofta tillsammans med grenrör C. canescens.

Brunrör har ökat under det senaste seklet och har vidgat sin utbredning i landskapet. Spridningen har troligen ett samband med sjösänkningarna och utdikningarna i början och mitten av 1900-talet, men minskad eller upphörd hävd av stränder och våtmarket under seklets senare del har säkert också gynnat arten.

Första fynd

Funnen 1846 av K. A. Holmgren i Jönköping Huskvarna vid Huskvarnaåns nedre lopp (Holmgren 1849 under namnet C. phragmitoides). Belägg finns i UPS.

Variation

Brunrör är en apomiktisk art (sätter frö utan befruktning). Den anses ha uppkommit ur korsningar mellan grenrör och andra närstående arter, sannolikt vid upprepade tillfällen. Återkorsningar till stamarterna ingår också i komplexet (Hylander 1953). Brunrör är därför mycket variabel, såväl i blomdetaljer som t.ex. i antal stråleder; bladen är inte sällan håriga på ovansidan (som hos grenrör). Likväl är brunröret – åtminstone inom landskapet – klart avgränsad från andra arter av släktet genom kombinationen långt snärp, strävt strå och tomma (I-formiga) ståndarknappar. Borstet är alltid något kraftigare än hos grenrör och fästat något längre ner på ytterblomfjället.

Utbredning

Funnen i 344 rutor; tidigare uppgifter från 54 rutor. Ganska vanlig i de norra men ganska sällsynt i de södra delarna av höglandet. I resten av Småland mestadels sällsynt men i söder lokalt riklig i Åsnenområdet och vid Rottnen. – Ursprunglig.

Lokaler

Västliga, sydliga och östliga utposter.
Hylte Södra Unnaryd 1,1 km O Brovik (5D3b 2428), landsvägskant, 1988 (LP LtS, !ThK); 400 m NNV Sjö, öster om vägen (5D2c 0306), vägren i blandskog, 1988 (ABC BÖ SK).
Kalmar Ryssby 700 m NV Nydal (5G2f 1410), hygge, 1990 (LtS LP SÅ NT).
Oskarshamn Misterhult Mälgviken (6G5i 4011) 1988 (ÅR, belägg i LD, !JC).
Tingsryd Södra Sandsjö Lilla Hensjöns NV-spets (4F2b 2404), alskog och annan sumpskog på strand av sänkt sjö, massvis 1984 (ThK, belägg hos finnaren); Stora Hensjön 1700 m N Blötan (4F2b 2604), strand, 1984 (ThK); Stora Hensjön 150 m NV Sjöudden (4F2a 1343), strandsumpskog och på stranden, massvis 1984 (ThK, belägg hos finnaren); Stora Hensjöns NV-ligaste vik (4F2a 3932), fuktig strandskog, massvis 1984 (ThK, belägg hos finnaren).
Västervik Loftahammar 150 m OSO Ängelholm (7G4j 3431), skogskärr vid vägkant, 1989 (BD). Västervik Maren 300 m N Ljungbo (7G1j 1804), strandkärr, 1980-talet (BD). Västrum Helgerum (P. A. Gödecke i S och UPS).
Älmhult Pjätteryd 300 m VNV kyrkan (4D6i 1207), kärrkant, 1980-talet (BM). Stenbrohult 250 m SSV Djäknabygd (4E5a 2119) 1972, 1990 (IN SN); Höö (Edenhamn 1970, 1971); Äskya 50 m N Björkelund (4D4j 1-3-) 1971 (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004). Virestad Bengtstorp 500 m SV gården (4D3j 0816), bäckkant, 1992 (JEH, belägg hos finnaren, !ThK). Älmhult Bockatorp 300 m NO Getabäck (4D3j 3211), bäckkant (på en lång sträcka), 1986 (JEH, belägg i LD, !ThK).

Osäkra uppgifter.
Kalmar Kalmar kuststräckan Skälbyviken–Kläckebergaviken (Rappe 1975); säkerligen felbestämning.