Fodervicker ssp. sativa är grov (men ibland lågväxt), upprätt, har 5–7-pariga blad med omvänt killika småblad och ljusbruna, oftast håriga baljor. Den odlades tidigare (och fanns för länge sedan även som ogräs) men ses ytterst sällan idag. Tidigare kallades den i regel V. sativa.

Stor sommarvicker ssp. segetalis är gracilare, klängande, har 3–4-pariga, någorlunda likformiga blad med lansettlika småblad och mörkbruna eller svarta, oftast kala baljor. Den växer främst som åkerogräs, på åkerrenar och skräpmark. Tidigare kallades den i regel V. angustifolia eller specificerades som V. angustifolia var. segetalis.

Liten sommarvicker ssp. nigra är späd, oftast nedliggande, med 2–4-pariga blad där de nedersta har små men mycket breda småblad och de övre större, linjära sådana; baljorna är oftast svarta och kala. Den växer på torrbackar och hällmark och kan färga dessa rödlila tidigt på försommaren. Tidigare ingick den i V. angustifolia eller skildes ut som V. angustifolia var. bobartii.

I de floror som användes under inventeringen skilde man inte mellan stor och liten sommarvicker, och fodervicker var dåligt karakteriserad. På grund av de ganska påtagliga olikheter man såg i materialet (mellan stor och liten sommarvicker) tolkades ofta stor sommarvicker som fodervicker; verklig fodervicker fanns ju inte till hands för jämförelse! Först i inventeringens slutfas klarnade de rätta förhållandena. Uppgifterna om fodervicker efterkontrollerades då, varvid de flesta visade sig gälla stor sommarvicker; 20 uppgifter kvarligger dock på artnivå. Stor och liten sommarvicker kunde däremot inte separeras och redovisas därför tillsammans här.