Källgräs växer i källor, bäckar och diken samt på stränder, särskilt vid vattenutflöden; den gynnas av god näringstillgång och frihet från konkurrens. Arten är relativt vanlig utmed svenska västkusten och har (eller har haft) många lokaler även i Skåne, på Öland och Gotland; i övrigt är den mycket sällsynt och ojämnt spridd. De upprepade fynden i Vätterbygden indikerar att arten har haft en permanent och kanske ursprunglig förekomst här; förekomsten i Kalmar Ryssby hänger samman med det öländska förekomstområdet.
Första fynd
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Troligen ursprunglig; försvunnen, senast sedd 1931.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Jönköping Gränna-trakten se primäruppgifter. Jönköping se primäruppgifter; Lillsjön, kärr 1864 (J. E. Zetterstedt i Norrk); Munksjön 1864 (J. E. Zetterstedt i OHN); Vättern 1928 (B. Hedvall i LD). Ljungarum Ryhov 1864 (C. A. Eurén i LD), 1865 (J. E. Zetterstedt i PerBrahe och S).
Kalmar Ryssby Skäggenäs, Revsudden, aldunge, 1931 (R. Sterner i S; Sterner 1933).
Nässjö Barkeryd 1888 (G. W. Montelin i LD).
Oriktiga uppgifter.
Hylte Femsjö ´S. Bökeberg etc. a.´ (E. Fries ms 1810 under namnet Aira aqvatica) får anses dementerad genom att arten inte finns med i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Uppgiften Kalmar Kalmar-trakten allmän (Westerlund 1852b) dementerades visserligen (Westerlund 1852c) men fördes ändå vidare av Scheutz (1857), Sjöstrand (1863) och senare författare fram till och med Holmberg (1926). Oskarshamn Kristdala Ängmossen 1973 (Nettelbladt 1973a); knappast troligt.
