stenkrassing
Hornungia petraea
Stenkrassing är en kalkälskande växt med nordiska förekomster på Öland och Gotland, i skärgården utanför och söder om Stockholm, i sydöstra Skåne, och på skalgrus i Bohuslän och sydligaste Norge. Mot denna bakgrund är förekomsten på en kalkstensmur i Mönsterås Ålem inte så märklig. De övriga småländska lokalerna förefaller däremot osannolika biotopmässigt och det är en gåta hur spridningen dit kan ha gått till.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Inkommen i sen tid; tills vidare att betrakta som tillfällig.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 3 rutor. – Inkommen i sen tid; tills vidare att betrakta som tillfällig.
Första fynd
Först funnen 1891 i Växjö Furuby Kårestad av Edvard Andersson (belägg i S). – Ej tidigare publicerad (bortsett från två diffusa uppgifter, se nedan).
Lokaler
Samtliga lokalerMönsterås Ålem Blomstermåla station (5G3g 2220), kalkstensmur, 1984, 1985, 1987, 1989 (alla ÅR, belägg från 1985 i LD), 1992 (BjW, belägg hos finnaren, !ThK), muren sedan riven (ÅR). Nybro Oskar Alsjö (C. Areskog enligt Sterner ms 1), ´med all sannolikhet tillf. införd´ (Sterner ms 2). Växjö Furuby se primäruppgift. Hemmesjö 1200 m N Bäcketorp (5E0j 4742), gammal uppkörsbro med jord, 1984 (AvG, !CM), 1994 (AvG). Växjö 1899 (K. Gunnarsson i LD och UPS); på en gata, 1898 (O. Köhler i S).
Osäkra uppgifter. Stenkrassingen publicerades från Smålandskusten ´in scopulis saxosis´ [ungefär: på klippstränder] av Scheutz (1857) under namnet Capsella petraea med referens till Fries, och med samma namn och biotopuppgift finns arten även upptagen hos T. M. Fries (ms). Den nämns i ännu vagare ordalag under namnet Lepidium petraeum av E. Fries (ms): ´Calmarl.´ Inga belägg är kända. Hultsfred Järeda vid vägen till Ökna från Järnforsen (Stenstorp & Nelin 1976). Denna lokalangivelse är obegriplig. Enligt texten skall detta vara enda fyndort i Virserumsområdet, men det inlevererade belägget är från Virserum Ramsebo, grusbacke, 1975 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD), där den senare förgäves sökts. Jönköping Gränna, torra ställen, 1875 (P. Bråkenhielm i LD); P. Bråkenhjelms uppgifter är ej tillförlitliga, se under myrbräcka Saxifraga hirculus. Huskvarna 1894 (C. Lundberg i OHN under namnet Thlaspi alpestre [backskärvfrö]); nog etikettförväxling. Kalmar Kalmar 1885 (O. Sellgren i OHN), 1905 (K. Claeson); skolherbarier – från Öland? Vimmerby Tuna Sjöhagen, ´vild´, senast 1955 (Svensson & Svensson ms); felbestämning?
Osäkra uppgifter. Stenkrassingen publicerades från Smålandskusten ´in scopulis saxosis´ [ungefär: på klippstränder] av Scheutz (1857) under namnet Capsella petraea med referens till Fries, och med samma namn och biotopuppgift finns arten även upptagen hos T. M. Fries (ms). Den nämns i ännu vagare ordalag under namnet Lepidium petraeum av E. Fries (ms): ´Calmarl.´ Inga belägg är kända. Hultsfred Järeda vid vägen till Ökna från Järnforsen (Stenstorp & Nelin 1976). Denna lokalangivelse är obegriplig. Enligt texten skall detta vara enda fyndort i Virserumsområdet, men det inlevererade belägget är från Virserum Ramsebo, grusbacke, 1975 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD), där den senare förgäves sökts. Jönköping Gränna, torra ställen, 1875 (P. Bråkenhielm i LD); P. Bråkenhjelms uppgifter är ej tillförlitliga, se under myrbräcka Saxifraga hirculus. Huskvarna 1894 (C. Lundberg i OHN under namnet Thlaspi alpestre [backskärvfrö]); nog etikettförväxling. Kalmar Kalmar 1885 (O. Sellgren i OHN), 1905 (K. Claeson); skolherbarier – från Öland? Vimmerby Tuna Sjöhagen, ´vild´, senast 1955 (Svensson & Svensson ms); felbestämning?