revsmörblomma
Ranunculus repens
Mer information om arten

Revsmörblomma växer på fuktig och relativt näringsrik mark på bar jord eller i föga sluten vegetation. I skogsmark finns den i småkärr och vid källor samt i örtrik löv- och barrsumpskog. På stränder (både vid havet och vid sötvatten) bildar den ofta en distinkt bård på driftvallar. Den kulturgynnade arten är mycket vanlig på låglänta och fuktiga betesmarker, på mossodlingar, i dikeskanter, kring gårdar (gärna vid gödselstäder), på vägkanter, fuktiga stigar och utfyllnadsmark. I fuktängar och åkrar med dålig dränering omger den våtare fläckar med kärrkavle Alopecurus geniculatus.

Arten är ett besvärligt ogräs på åkrar och i trädgårdar. Om den uppträder i mängd på vallåkrar och skörden ensileras kan detta innebära en viss risk för att kreaturen blir förgiftade.

Första fynd

Noterad av Linné 1741 på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet R. repens hirsutus).

Bygdenamn och bruk

kråkefötter (västra hälften av landskapet), kråketår (Väckelsång), kråkegräs (Vrigstad, Wetter ms 1894); de båda första namnen hos Vide (1966). Namnen syftar på växtens utlöpare.

Variation

Revsmörblomman varierar en del i växtsätt (från krypande till upprätt), hårighet och bladform. En form med fyllda blommor odlas sedan gammalt som trädgårdsväxt under namnet Prinsens knappar. Den har samlats i Oskarshamn Oskarshamn Kikebo 1932 (G. Linderoth i OHN), kanske som förvildad.

Utbredning

Funnen i 1401 rutor; tidigare uppgifter från 243 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.