Skogsförgätmigej är inhemsk så långt norrut som till Skåne och sydligaste Halland och växer där i örtrik lövskog. Dessutom odlas den som prydnadsväxt, i Småland sedan mitten av 1800-talet. Arten förvildas lätt på frisk mulljord i och utanför trädgårdar och parker, i snår, på frisk gräsmark, vägkanter, skräpmark och tippar. Med utkast kommer den till skogsdungar och bryn och kan etablera sig varaktigt i gles lövskog. Växten är alltjämt populär i odling och sprider sig fortfarande i landskapet.
I branterna mot Vättern från Jönköping till Gränna förekommer skogsförgätmigej på många platser rikligt i örtrik lövskog även långt från bebyggelse. På samma sätt uppträder arten på Omberg i Östergötland. Dessa förekomster har tolkats som spontana (t.ex. Hård 1924). Mot detta talar dock att båda förekomsterna upptäcktes sent (den på Omberg blev känd 1851) och att arten har ökat starkt sedan upptäckten.
Funnen i 1107 rutor; tidigare uppgifter från 96 rutor. Vanlig i större delen av landskapet, men blott ganska vanlig i sydväst och nordost. – Åtminstone i huvudsak förvildad i sen tid och bofast, men möjligen spontan vid Vättern.