Honungsblomster är mycket kalkgynnad och finns på fuktig, naturlig eller naturnära ängsmark som är lågväxt på grund av slåtter, bete eller periodiska översvämningar. Arten är känd från de flesta provinser i Sverige norrut till Dalarna och Gästrikland men har gått tillbaka starkt under 1900-talet och finns nu bara i utpräglade kalkmarker. I Småland sågs den sist i Jönköping Gränna och Oskarshamn Döderhult (se lokalförteckningen); det är osäkert om något av dessa fynd gjordes efter 1900. Tillgängliga uppgifter antyder att honungsblomstret i landskapet växte i fuktig slåttermark, även i relativt kalkfattiga trakter. Dess försvinnande är nog framför allt en följd av att slåtterbruket upphört.
Första fynd
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 19 rutor i norra Småland. – Gammal kulturföljeslagare; utgången sedan ett sekel.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Aneby Lommaryd Nobynäs se primäruppgifter.
Eksjö Eksjö 1883 (G. Ekdahl i S).
Hultsfred Lönneberga Åkarps storäng 1833 (Peterson ms 1833). Målilla Lockebo 1836 (Lagercrantz ms 1836). Virserum 1879 (J. Cnattingius i Vvik).
Jönköping Gränna Aranäs ´ned mot sjön´ (Ennes ms 1823); Röttle ovan Hellstrandsstugan (Janzon ms före 1907). Visingsö 1873 (E. von Otter i S), 1880 (O. Svanström i PerBrahe); Komministergården, sankäng (G. Mozart enligt Zetterstedt 1878a); Tunnerstad, fuktig äng, 1877, 1879 (J. E. Zetterstedt i UPS, enligt Zetterstedt 1878a funnen av G. Mozart).
Oskarshamn Döderhult Björnhult 1898; Lomgölen vid Århult utan år (alla i L. Cederkvists herbarium i OHN). Misterhult Hökhult i en äng, 1833 (Lindhagen ms 1833). Oskarshamn (Dusén 1868), ´lägre och sidlänta ställen´ (Österman ms 1863).
Vaggeryd Svenarum Torarp i norrängen (E. Bolander enligt Wetter ms 1894). Tofteryd (Lagergren enligt Scheutz 1862).
Vetlanda Ökna se primäruppgifter.
Vimmerby Djursdala Ungstorp 1856 (C. L. S. Lund ms 1856). Södra Vi Älö 1833 (Bursie ms 1834). Tuna Tuna, millängen, 1854 (A. A. W. Lund ms 1854).
Västervik Odensvi Näringe 1833 (Carleson ms 1833).
Osäkra uppgifter.
Kalmar Kalmar tämligen allmän, Ryssby och Åby Björnö (Westerlund 1852b); uppgifterna betvivlades redan av Sjöstrand (1863). Värnamo Kärda 1867 (H. Fogelin i Finnved); belägget är riktigt bestämt men etiketten troligen felaktig.
