Lönn växer helst på frisk, näringsrik mulljord, t.ex. i raviner, sluttningar och blockbranter. Den är ingenstans ensam skogbildare, men enstaka träd finns ofta inblandade i olika typer av skog, särskilt ängslövskog och lövdungar, i bryn och i övergivna lövängar.
Fristående lönnar är ofta mycket vackra träd, inte minst i höstfärg, och lönnen är ett av våra vanligaste gårds- och alléträd. Fröproduktionen är synnerligen rik, fröspridningen är effektiv (vingade frön!) och lönnen förvildas därför mycket lätt i omgivningarna. Att i vår tid skilja ursprungliga bestånd från sådana som härstammar från planterade träd är oftast inte möjligt.
Märkesträd. Sveriges största lönn finns i Vimmerby Södra Vi Ungstorp; den har en stamomkrets på hela 5,50 m.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Namnet uttalades i hela Småland lönn eller lön, västerut också lånn, i öster ibland lönd (Vide 1966). Vingfrukten och möjligen också arten kallades näser i Odensvi och Vena (Bruce ms 2).
Utbredning
Funnen i 1382 rutor; tidigare uppgifter från 251 rutor. Mycket vanlig i hela landskapet men i västra Småland troligen ganska sällsynt som spontan (däremot mycket vanlig som förvildad). – Ursprunglig.