spetsfingerört
Sibbaldianthe bifurca
Mer information om arten

Potentilla bifurca, Schistophyllidium bifurcum
Spetsfingerört har en stor utbredning i östra Europa och asiatiska Ryssland. I Sverige är den en mycket sällsynt inkomling, men den har överallt visat stor överlevnadsförmåga och har spritt sig lokalt, förmodligen till stor del vegetativt med sina krypande jordstammar. Man vet att den kommit till Gotland med rysk spannmål, men i övrigt saknas uppgifter om spridningssätt. Det är troligt att den införts med östeuropeisk säd även till Ängö.

Lokalen på Ängö är skyddsvärd och den ingår i det småländska floraväkteriet. Anläggningsarbeten eller stark igenväxning kan lätt omintetgöra förekomsten. Däremot tål växten slitage bra (omvittnat av Snell 1929).

Första fynd

Spetsfingerörten samlades första gången i Kalmar Kalmar på Ängö 1921 (E. von Feilitzen i UPS); förekomsten omtalades första gången i tryck av Snell (1929). Arten noterades varje år 1921–29 samt 1932, men sedan inte förrän 1983: Ängö i norr, mitt emot Gripgatan 41 (4G6g 3047), rikligt på skräpmark tillsammans med ryssgubbe (BtL GW ThK). Den återsågs 1992 och årligen 1996–2004 på samma plats (CrA) och täcker goda år en yta av åtskilliga kvadratmeter. Förmodligen har arten vuxit på samma plats hela tiden, men eftersom detaljer inte gavs i de tidiga källorna går detta inte att veta helt säkert.

Utbredning

Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från samma (se primäruppgifter). Mycket sällsynt. – Inkommen i sen tid; bofast.