Brunbräken växer i klippskrevor, sprickor och berghyllor, men endast på serpentin, olivin och besläktade bergarter. Sådana starkt basiska bergarter är ovanliga, vilket delvis kan förklara artens stora sällsynthet. De flesta av de få nordiska lokalerna är belägna i västra Norge. Taberg var länge den enda kända lokalen i Sverige, men 1981 fann man ytterligare en, i norra Västergötland (Andersson & Appelqvist 1982).

Lokalerna på Taberg ingår numera i ett naturreservat.

Hybriden svartbräken × grönbräken (Asplenium trichomanes × viride) är inte dokumenterad från Småland. Den är sannolikt omöjlig att skilja från brunbräken A. adulterinum (som har sitt ursprung ur den) utan en undersökning av sporernas fertilitet. En uppgift från Jönköping Månsarp Taberg i en artlista av S. Nordenstam (ms 1919) avsåg säkerligen brunbräken, som ej nämndes.