Vintergäck härstammar från södra Europa och sydvästra Asien. I Småland är den känd i odling sedan början av 1700-talet – den fanns i Nils Linnaeus’ trädgård i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1736 under namnet Helleborus uniflorus, på svenska wårtyda) och är alltjämt populär som en av de allra tidigaste vårblommorna. Då och då påträffas den kvarstående på gammal tomtmark, på utkast eller förvildad på grusplaner, gräsmattor och vägkanter eller i lövbryn. I gräsmattor, som bjuder övermäktig konkurrens, blir den knappast långvarig, men i häckar och bryn kan den stå kvar länge och även sprida sig.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 42 rutor; inga tidigare uppgifter (annat än om odling). Ganska sällsynt i mellersta Kalmar län, i övrigt sällsynt till mycket sällsynt. – Förvildad; länge överlevande men knappast att anse som bofast i egentlig mening.
Lokaler
Turkisk vintergäck har rapporterats från följande lokaler:
Högsby Högsby Tingsbro (5G7c 2038), trottoarsprickor, 1991 (JC).
Oskarshamn Oskarshamn Eversvägen (6G0i 0333), vägkant, 1995 (ÅR); Kikebo (5G9h 3231), ekbacke, 1991 (ÅR, belägg i LD, !JC); Kristineberg (5G9i 2201), slänt vid värmecentralen, 1992 (ÅR); N Valhallaskolan (5G9h 3638), under druvfläder, 1995 (ÅR).
