gräddmåra
Galium mollugo × verum
Hybriden mellan stor- och gulmåra uppkommer lätt, och där föräldrarna finns rikligt brukar man ofta kunna upptäcka enstaka hybridplantor. Ibland kan de vara mera talrika och man kan då ofta se övergångsformer till föräldrarna, vilket troligen beror på att återkorsningar skett.
Funnen i 1016 rutor; tidigare uppgifter från 60 rutor. Ganska vanlig men ojämnt spridd; det är påfallande att hybriden är relativt ovanlig i nordväst och nordost. – Bofast.
Hybridens frekvens har givetvis ökat när stormåran blivit vanligare.
Funnen i 1016 rutor; tidigare uppgifter från 60 rutor. Ganska vanlig men ojämnt spridd; det är påfallande att hybriden är relativt ovanlig i nordväst och nordost. – Bofast.
Hybridens frekvens har givetvis ökat när stormåran blivit vanligare.
Första fynd
Tidigast insamlad 1866, dels i Mönsterås Ålem Skäppentorp (A. W. Thorén i S under namnet G. verum, ombestämning ThK 1994), dels i Jönköping Ljungarum Sanna (C. A. Eurén i LD under namnet G. mollugo β ochroleucum, ombestämning ThK). – Först publicerad av Nils Blomgren (1922) från Kalmar Kalmar ´fabriksområdena vid Kalmar västra station´, där den förekom rikligt.
Variation
Man uppmärksammar lätt hybriden på den vitgula blomfärgen. Den kan dock förväxlas med en ovanlig blekgul form av gulmåra eller med stormåra, som i knopp har en gulaktig ton. Därför bör även andra skiljande karaktärer kontrolleras, t.ex. bladens form och stjälkens hårighet. Blomningstiden är också intermediär.
