Vårlök växer helst på måttligt torr eller fuktig, kväverik jord, lika gärna i full sol som i skugga. I öster och i grönstensområden längre västerut växer arten ganska naturligt på mulljord i ädellövskog, men i större delen av Småland är arten starkt knuten till det äldre kulturlandskapet. Typiska växtplatser är de glesa, lundartade lövskogssluttningar med inslag av hassel som tidigare varit ängsmark och som nu ofta ingår i betesfållor. Vårlöken kan där uppträda massvis i fuktstråk och vid källor. Dessutom förekommer arten på annan, öppen eller trädbevuxen betesmark, vid gödselstäder, i häckar, gräsmattor och parker, på kyrkogårdar och gårdsplaner samt på väg- och åkerkanter. Den har ibland planterats in som prydnad men utvecklas lätt till ett ogräs.

Vårlöken har ökat under 1900-talet. Redan Hård (1924) framhöll ökningen och ansåg att den huvudsakligen berodde på att arten sprids som trädgårdsogräs. Senare har troligen också den ökade kvävetillgången i markerna gynnat arten.