skogsbräken
Dryopteris carthusiana
Skogsbräken påträffas i så gott som all slags skogsmark. Bland fuktiga miljöer kan nämnas bäckkanter, sjöstränder, sumpskogar, kärr av olika slag och kantskogar på mossar. Exempel på torra ståndorter är hälltallskogar och hedartade, risrika tallskogar. I kulturlandskapet anträffas arten vid block och hällar, i rösen, på dikade myrar, i gamla grus- och torvtäkter samt på utfyllnadsmark.
Första fynd
Först noterad i Hylte Femsjö av E. Fries (ms 1811a under namnet Polypodium spinulosum) och först i tryck därifrån (E. Fries 1825–26 under namnet Aspidium spinulosum). Vid denna tidpunkt inkluderade dock Fries lund- och nordbräken D. dilatata/expansa i namnet; ett av honom samlat, odaterat belägg i UPS, etiketterat som P. spinulosum, är nordbräken. Tidigast insamlad 1821 av Forsander i Växjö Växjö Skjutshagen (belägg i UPS under namnet Aspidium filix-femina [majbräken], ombestämt av S. Kilander. – Skild från lundbräken och nordbräken först hos Westerlund (1852b, under namnet Polystichum spinulosum), som angav den vara allmän i Kalmar Kalmar.
Utbredning
Funnen i 1408 rutor; tidigare uppgifter från 205 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.