Vitplister växer helst på frisk, kväverik mulljord, särskilt på gårdsplaner, tomter, stadsgator, bangårdar, åker- och vägkanter samt avfallsplatser. Arten sprids med transporter av olika slag – bland annat har den gynnats av utbyggnaden av järnvägsnätet – och den har ökat starkt sedan slutet av 1800-talet. I inre Småland uppgav Scheutz (1864) den endast från några få platser nära blekingegränsen. Hård (1924) kunde för samma område redovisa ett 40-tal lokaler, och nu är antalet rutor inom detta nästan 300. ´I Alvesta, där den först observerades av Gadamer 1911, är den nu [1924] enl. Pleijel allmän´ (Hård 1924). I vår tid kan vi se hur växten ökat ganska kraftigt kring Alvesta Alvesta. – I Kalmar län var den däremot ganska spridd kring 1800-talets mitt (Scheutz 1857, Sjöstrand 1863).
Funnen i 530 rutor; tidigare uppgifter från 135 rutor. Vanlig i södra och mellersta Kalmar län, i delar av Alvesta och från Sävsjö Sävsjö till Tranås Säby; ganska vanlig i norra Kalmar län; i övrigt ganska sällsynt till sällsynt. – Bofast kulturföljeslagare; vid kusten kanske gammal, i inlandet åtminstone till största delen nyinkommen.