Spåtistel växer solöppet på torr eller mindre ofta på frisk, oftast basrik grus- och sandjord. Den är konkurrenskänslig och kräver öppen mark eller låg, välhävdad vegetation. Man anträffar växten särskilt i välbetade, ogödslade betesmarker samt på åkerrenar och vägkanter, men den uppträder även i åssluttningar, på grusbackar, i skogsbryn samt någon gång i gles tall- och lövskog, särskilt ekdungar.
Arten hotas av upphört bete, igenväxning och kvävenedfall.
Variation. Spåtisteln har ofta delats in i tre underarter, kortbladig spåtistel ssp. vulgaris, mellanspåtistel ssp. intermedia och långbladig spåtistel ssp. longifolia. Kortbladig spåtistel är lågväxt, har få korgar och fasta, breda, grunt flikiga blad med snett ställda sidonerver och grova taggar i kanten. Långbladig spåtistel kännetecknas av högre växt, mjukare, smalare, ej flikiga blad, som har sidonerverna nästan parallella med mittnerven och kanterna försedda med svaga taggar och borst; den skall också ha längre yttre holkfjäll. Mellanspåtistel är intermediär mellan de båda andra underarterna.
I Småland finns en tydlig variation mellan kortbladiga och långbladiga former. De kortbladiga är vanligast och mest vittspridda och har alltid betecknats som ssp. vulgaris. De långbladiga är en heterogen grupp och man har vacklat i namnsättningen: herbariebelägg har oftast bestämts till långbladig spåtistel, men Sterner (1954) rapporterade mellanspåtistel ssp. intermedia från spridda platser i de inre delarna av mellersta Kalmar län, men inte långbladig spåtistel. Traktvis i mellersta Kalmar län verkar detta vara den dominerande spåtistelformen. Bilden på denna sida visar en sådan mera långbladig form.
I en världsmonografi över släktet (Meusel & Kästner 1994) framläggs en delvis annan uppfattning. Man har där ett snävt artbegrepp och uppfattar kortbladig och långbladig spåtistel som skilda arter, C. vulgaris respektive C. biebersteinii. Nordiskt material av den senare förs till en nybeskriven var. fennica; den äkta var. biebersteinii når inte nordiskt område. Mellanspåtistel uppfattas som en underart av långbladig spåtistel, C. biebersteinii ssp. brevibracteata; den är sydösteuropeisk och når inte heller Norden.
Meusel och Kästner har bestämt några herbarieexemplar från Småland. De flesta belägg som insamlarna kallat långbladig spåtistel eller mellanspåtistel har förts till kortbladig spåtistel. Andra har betecknats som mellanformer mellan kortbladig och långbladig spåtistel; ett enda, nu försvunnet ark har accepterats som långbladig spåtistel. För den oinvigde ter sig bestämningarna ibland svåra att förstå.
Av dessa skäl redovisas arten här kollektivt. Det skall än en gång framhållas att variationen inom Småland är påtaglig. Som hjälp till en framtida, noggrannare undersökning redovisas alla förekomster som betecknats som mellanspåtistel eller långbladig spåtistel.
Funnen i 277 rutor; tidigare uppgifter från 233 rutor. Ganska sällsynt i nordöstra och östra Småland, längre västerut sällsynt eller saknas.
Spåtistel har gått tillbaka starkt i sydvästra hälften av Småland.
Långbladiga former. Hylte Femsjö Knallhult på stranden av Frillen 1857 (E. P. Fries i UPS). Högsby Långemåla Böta kvarn, vägkant, 1948 (R. Sterneri i GB); Bötterum på Högsbyåsen, 1952 (R. Sterner i GB). Jönköping Huskvarna 1878 (C. Guldbrand i LD). Månsarp Taberg, norra sluttningen, 1948 (H. Rickman i LD; Taberg, grusplan och lägre klipphyllor på sydtoppens södra sida (6D9j 1022), grusmark, klipphyllor, 1989 (HT). Kalmar Ryssby Saveryd, vägkant, 1948 (R. Sterner i GB). Mönsterås Fliseryd 1907 (O. Köhler i LD), 1917 (O. Köhler i GB, !C. Blom); Kvillegärde 1910 (G. Linderoth i OHN); Åselid 1952 (R. Sterner i GB). Ålem Sandbäckshult, vägkant, 1948 (R. Sterner i GB, !C. Blom). Nybro Bäckebo mellan Balebo och Ruggstorp, hagmark, 1949 (R. Sterner i GB); Geltorp på rullstensåsen 1949 (R. Sterner i GB); Mjösingsmåla 1951 (R. Sterner i GB); Skillerhult 1919 (R. Sterner enligt Sterner ms 1), 1949 (R. Sterner i GB). Kråksmåla Kimramåla 1954 (R. Sterner i GB). Madesjö Börsryd 1905 (S. O. Medelius i LD). Oskarshamn Döderhult Glabo 1917 (O. Köhler i LD); Rödsle (Köhler ms 1917). Kristdala Bjälebo 1921 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Humleryd (6G1e 1421), gammal ängsmark, 1997 (ÅR); Krokshults naturreservat (6G2d 2421), ängsmark, 1998 (HT); Sandslätt 1921 (R. Sterner enligt Sterner ms 1). Misterhult 1927 (N. Sylvén i LD); Fallsviken (6H3a 0820), vägbank, 1995 (RK); Figeholm, ekbacke, 1930 (R. Sterner i GB och LD); N om Fårbo, landsvägskant, 1919 (R. Sterner i UPS; Sterner ms 1); Simpvarp (6H3a 0714, 0915), vägslänt, 1992 (RK, belägg i LD, !ThK) resp. 1995 (ÅR, belägg i LD); Sippetorp, landsvägskant, 1919 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Skurö 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1). Oskarshamn många belägg 1902–23 (O. Köhler i GB LD S UME och UPS); Fredriksberg 1909 (G. Linderoth i OHN); Nynäs 1907 (G. Linderoth i OHN). Valdemarsvik Tryserum Löckerum (7G8j 1649), grusgrop, 2003 (StK); 500 m NNO Snällebo (7G9j 3920), vägslänt, 1992 (StK, belägg hos finnaren, !ThK), 2000 (JEH, HT m.fl.). Västervik Blackstad Kleva 1925 (T.-E. Leiler i UPS). Dalhem 800 m O Björndalen (7G6e 2630), skogsvägskant, 1979 (BD, belägg i Vvik, !ThK); 300 m NNO Kristineberg (7G6e 2609), gammalt grustag, ca 1980 (BD, belägg i Vvik); 800 m S Lilla Dalhem (7G6e 0418), skogsväg i lövskog (Tjustleden), 1985 (BD, belägg i Vvik, !ThK). Gamleby 300 m N Börsnäs (7G3i 0205), åkerkant, torrbacke, 1995 (RK); Frubergshagen (Almquist ms 1975). Odensvi 300 m NV Gölinge (7G4d 2642), torräng, 1988 (BD, belägg i Vvik, !ThK 1991). Västra Ed 200 m O Ringstorp (7G7i 2004), skogsstig, 1983 (FL MgL, belägg i Norrk, !ThK). Överum 100 m NO Möckelhult (7G6f 3008), slänt vid riksvägen, 1986 (BD, belägg i Vvik, !ThK). Åtvidaberg Hannäs 300 m ONO Fredriksberg (7G9g 3513), fuktig lerig skogsstig i sluttning, 1 ex 1989 (BD, belägg i Vvik); Meltorp (8G0f 4-3-) ca 1985 (EG FL).