Äppelros växer i sydöstra Småland i torra, ljusöppna miljöer, t.ex. enbuskmark vid havet, betade ängsbackar, bryn och vägkanter, i regel som enstaka exemplar bland andra vildrosor. Den är lätt att bli varse på äppeldoften som bladen utsänder, på den särpräglade gyllengröna bladfärgen, de runda småbladen och de mörkt rosa, i mitten ljusare blommorna.
Arten odlas, väl mest förr, för sin doft och skönhet. Dessutom används den som underlag till förädlade rossorter, och den tar lätt över om ädelrosen försvagas. Man påträffar därför ibland äppelros på gamla tomtplatser, i ödeträdgårdar och i gårdskanter. Från sådana förekomster, som är kända från hela landskapet, har arten ibland fröspritts till bryn och vägkanter i närheten av bebyggelse.
Äppelros är känd från trakten av Kalmar Kalmar sedan 1816 (se primäruppgifter). Den uppfattades som vanlig i detta område av Sjöstrand (ms 1831) och Westerlund (1852b); i Berga by växte den t.ex. ´hela wägen på wänstra handen (då resan går åt staden)´ (Westerlund ms 1849). Dessa tidiga uppgifter talar för att arten är ursprunglig i sydöstra Smålands kusttrakter norrut till Mönsterås Ålem och Nybro Bäckebo. Möjligen gäller detta även någon enstaka lokal i Oskarshamn, men de flesta, kanske alla lokaler längre norrut och i inlandet torde ha ursprung i odling.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 86 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska vanlig vid kusten i sydost, i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Västbo härad, mindre allmän (Allvin 1846); uppgiften måste baseras på någon missuppfattning, ingen annan så tidig uppgift är känd från detta område. Även uppgifterna från Östbo härad (Allvin 1851) och Kronobergs län (Areschoug 1878) ter sig tvivelaktiga. – Uppgiften ´här och där´ i ´Smålands högtrakter´ (Goldhkuhl & Westerlund 1851) är nog gripen ur luften; arten finns inte omnämnd i Westerlunds minnesanteckningar från resan.
