Storven växer framför allt på kulturmark. Arten är vanlig på åker- och dikesrenar, vägkanter och gårdsplaner, i trädgårdsland samt på industritomter, lastplatser och annan störd mark. Med sina grova underjordiska utlöpare är den ett besvärligt åkerogräs, särskilt i höstsäd och på lerjord. Några noteringar föreligger också från sjö- och åstränder i östra och norra Småland samt från brackvattensstränder i norr, men vi vet inte om dessa förekomster är naturliga eller inkomna från kulturmark.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 1318 rutor; tidigare uppgifter från 80 rutor. Vanlig i större delen av Småland men något sparsammare i det glest bebyggda östra fattigområdet och sällsynt i den yttre klippskärgården. – Möjligen ursprunglig på stränder, men huvudsakligen en sen, bofast inkomling.
