vårkällört
Montia arvensis
M. arvensis, M. verna, liten källört
Vårkällört avviker från källört genom att ha helt matta frön med småkullrig yta (som en kullerstensgata). Den blommar betydligt tidigare än källört och växer på annorlunda ställen – vårfuktig, öppen sandmark eller (i Skåne och Blekinge) små, temporärt vattenfyllda svackor i hällmark. Arten, som i landet är starkt sydlig, är inte ovanlig i Skånes och Blekinges kusttrakter och finns även vid Ölands sydspets. De småländska lokalerna, som ligger vid havet inom 2 km från Blekingegränsen, utgör svensk nordgräns.
Arten är för sin existens i landskapet helt beroende av naken jord; de markskador som uppstår vid ett ganska hårt bete i strandhagarna är gynnsamma. För denna art kan körskador, dikesgrävning och dikesrensning vara positiva.
Funnen i 2 rutor; inga tidigare uppgifter. Mycket sällsynt; endast nära havet längst i sydost. – Bofast; sannolikt gammal i området, men helt kulturberoende.
Vårkällört betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Vårkällört avviker från källört genom att ha helt matta frön med småkullrig yta (som en kullerstensgata). Den blommar betydligt tidigare än källört och växer på annorlunda ställen – vårfuktig, öppen sandmark eller (i Skåne och Blekinge) små, temporärt vattenfyllda svackor i hällmark. Arten, som i landet är starkt sydlig, är inte ovanlig i Skånes och Blekinges kusttrakter och finns även vid Ölands sydspets. De småländska lokalerna, som ligger vid havet inom 2 km från Blekingegränsen, utgör svensk nordgräns.
Arten är för sin existens i landskapet helt beroende av naken jord; de markskador som uppstår vid ett ganska hårt bete i strandhagarna är gynnsamma. För denna art kan körskador, dikesgrävning och dikesrensning vara positiva.
Funnen i 2 rutor; inga tidigare uppgifter. Mycket sällsynt; endast nära havet längst i sydost. – Bofast; sannolikt gammal i området, men helt kulturberoende.
Vårkällört betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först funnen 1983 av Thomas Karlsson i Torsås Söderåkra 400 m SSO Grisbäck (3G8d 4909), hjulspår i fuktig, humusblandad sand i beteshage. – Först publicerad av T. Karlsson (1990) baserat på detta och tre andra egna fynd i Torsås Söderåkra (se lokalförteckningen).
Lokaler
Samtliga lokaler. Torsås Söderåkra Grisbäck 200 m O vägkorset i byn (3G9d 0210), hjulspår i fuktig, mullblandad sand, 1983 (ThK, belägg hos finnaren), ca 20 ex 2000 och 2001 (J.-E. Persson); 400 m SV Grisbäck (3G9d 0104), sparsam i nygrävt dike, 1983 (ThK); 400 m SSO Grisbäck (3G8d 4909), hjulspår i fuktig, humusblandad sand i beteshage, 1983 (ThK, belägg hos finnaren), riklig 1995 (ThK); 800 m SO Grisbäck (3G8d 4613), fuktig, sandig, numera betad strandåker, massvis, 1983 (ThK, belägg i LD), sparsam i alltmer sluten grässvål, 1984 (ThK), riklig 1995, 1998–2001, mycket riklig 2003 (allt J.E. Persson); Grisbäcksudd (3G8d 4411), betesmark, ca 20 ex 2000, 40 ex 2001 (allt J.-E. Persson); Grisbäck, Tuppen (3G9d 0112), ca 20 ex 2001, kvar 2005 (TsB); Grämkulla (3G8d 4004), betesmark, ca 60 ex 2000, 30 ex 2001, 10 ex 2003 (allt J.-E. Persson); Järnsida vid sjöbodar (3G9d 2015), P-plats, ca 80 2000, 100 ex 2001, 400 ex 2003 (allt J.-E. Persson), 1500 ex 2005 (TsB).
Oriktiga uppgifter. Belägg och litteraturuppgifter under namnen M. minor och M. fontana var. minor från 1800-talet och tidigt 1900-tal avser småvuxna former av källört M. fontana. – Bakgrunden till uppgiften om M. verna hos Lindman (1918) är okänd.
Oriktiga uppgifter. Belägg och litteraturuppgifter under namnen M. minor och M. fontana var. minor från 1800-talet och tidigt 1900-tal avser småvuxna former av källört M. fontana. – Bakgrunden till uppgiften om M. verna hos Lindman (1918) är okänd.