bergtall
Pinus mugo
Mer information om arten

Bergtall, som hör hemma i Mellaneuropas och södra Europas berg, planteras allmänt som prydnadsväxt. Vid svenska västkusten har den använts mycket för att binda flygsand (Georgson m.fl. 1997). Så har i viss utsträckning skett även i Småland; arten kom t.ex. till användning när man planterade igen Ljungby sand och Slättö sand. Sandmarkerna i Ljungby Ljungby planterades under 1800-talet sedan olika försök att binda sanden med strandråg och bergtall gjorts (I. Christoffersson 1989). Fortfarande, efter mer än hundra år, finns både bergtall och strandråg kvar i den numera skyddade tallskogen. Slättö sand i Värnamo Torskinge norr om Bolmen planterades igen i början av 1900-talet, till största delen med bergtall och tall (Wibeck 1906), arter som fortfarande dominerar platsen.

Av de tre raserna anges vanlig bergtall vara den i Sverige oftast odlade (Christensen hos Jonsell 2000). Från Småland finns endast några få bestämbara belägg. Arten redovisas därför här kollektivt.
I lokalredovisningarna för underarterna bör bara de uppgifter betraktas som säkra, för vilka Knud Ib Christensen granskat belägg. Det innebär att vanlig bergtall inte med full säkerhet är känd från landskapet. För alptall är den här givna uppgiften den första svenska.

Första fynd

Först publicerad av Wibeck (1906, under namnet P. montana) som planterad på flygsandsfältet Slättö sand i Värnamo Torskinge, där den ännu förekommer (Andersson m.fl. 1981b), t.ex. 400 m O Skattegården (5D6f 3204) 1985 (PUH). – Första uppgift där förvildning är trolig: Västervik Västrum Helgerum 1951 (Stenar ms).

Variation

Den oftast trädformiga ssp. uncinata, fransk bergtall, är västlig, den oftast buskformiga ssp. mugo, vanlig bergtall, östlig. Mellanformer, som även förekommer i odling, urskiljs ibland som alptall ssp. ×rotundata. Underarterna identifieras säkrast på kottarnas utseende: hos ssp. uncinata är de något sneda och kottefjällen har en markerad hake i spetsen, medan kottarna hos ssp. mugo är symmetriska med kottefjäll som på sin höjd har en liten vårta i spetsen.

Utbredning

Funnen i 26 rutor; tidigare uppgifter om förvildning från 2 rutor. Sällsynt, men troligen ojämnt antecknad. – Förvildad på fyra lokaler, bofast i Ljungby Ljungby och Värnamo Torskinge; i övrigt kvarstående eller utkommen.

Lokaler

Uppgifter om vanlig bergtall. Kalmar Åby Stävlö 200 m ONO huset (4G8g 1942), förvildad park, mycket täta bestånd, talrik, 1991 (SD, belägg i OHN). Älmhult Älmhult Froafälle, bilprovningen (4D3j 4121), snår, 2005 (JEH, belägg i S, bestämt till underart av ThK).
Uppgifter om alptall. Kalmar Kalmar Svinö, N om Ölandsbron, nära stranden (4G6h 4301), ett litet buskage bestående av en eller kanske två plantor, 2002 (TsB, belägg i S, bestämt av K. I. Christensen 2002).
Uppgifter om fransk bergtall. Kalmar Kalmar Svinö 100 m N den södra badplatsen, nära stig (4G6g 3449), flera likåldriga träd samt en troligen självsådd, meterhög planta, 2002 (TsB, belägg i S, !K. I. Christensen 2002). Västervik Loftahammar Städsholmen i söder (7H3c 0802) och Storskär (7H3b 1149), på båda platserna planterad sannolikt på 1920-talet (R. Karlsson 1995).
Övriga uppgifter (detaljer endast för lokaler med självföryngring). Alvesta Blädinge (5E0e). Hultsfred Målilla (6G3a). Virserum (6F0h). Jönköping Angerdshestra (6D8h). Kalmar Förlösa (4G7g, 4G8f). Kläckeberga (4G7f). Ryssby Drag 100 m O kanalen, N om vägen (4G8h 4923), spridd i naturäng, 1992 (SD). Ljungby Ljungby Ljungby sand, t.ex. 700 m SSO till S Myrebo (5D0h 3525), 1990-talet (IC), ett 50-tal buskar och träd 2005 (KW). Markaryd Hinneryd Ramshultsmyren, buskträd om 2 m, 1977 (IC, belägg i JC:s herbarium). Sävsjö Vrigstad (6E1d). Tranås Säby 1100 m SSV Norra Ustorp (7E7j 2842), vägren, 1 ex 1992 (JJ); 150 m S Röhälla gård (7F7a 3825), sjöstrand, 1991 (JJ). Värnamo Torskinge se primäruppgifter. Tånnö 200 m NV Kårabo (5D5i 3645), upplagsplats, 1987 (IC). Uppvidinge Lenhovda (5F2e). Västervik Loftahammar (7H3c). Västervik (7G0j, 7H0a). Västrum (6H6a, 6H9a); se även primäruppgifter. Älmhult Älmhult (4D4j).