Läkemalvan har som spontan en stor utbredning i Eurasien och Nordafrika och når Danmark, där den växer på havsstränder. I Sverige odlas den sedan gammalt som prydnadsväxt, förr även som läkeväxt. Den finns noterad från trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Althaea Dioscoridis, på svenska Drotning Althaea). Arten uppträder sällsynt som förvildad.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 6 rutor; inga tidigare lokaler. – Dels kvarstående, dels utkommen; tillfällig.
Lokaler
Alvesta Skatelöv Eksäter se primäruppgift; Huseby 100 m ONO slottet (4E9f 0018), avfallshög, 1998 (StJ, belägg i OHN; ÅW, belägg i LD och S), 2 ex 1999 (StJ ÅW, belägg i OHN).
Jönköping Järstorp Klämmestorp (71j 3439), kompostanläggning, 2003 (AsB E. Ljungstrand, belägg i S). Rogberga västra Tenhult (6E9c 4308), skräpmark, 2005 (MtS).
Kalmar Ljungby Moskogen (4G7e 0726), soptipp, 2005 (A. Svenson). Åby Björnö (4G8h 3803), kvarstående vid växthusruin 1996 (SD), 1997 (SD, belägg i OHN).
Osäkra uppgifter.
Aneby Lommaryd Skareda från sekelskiftet 1800 (Ljungh ms). Kalmar Kalmar Berga och Skälby 1847 (Westerlund ms 1844–52, ms 1847b). Troligen gällde dessa uppgifter odlade ex.