harsyra
Oxalis acetosella
Harsyra växer halvskuggigt till mycket skuggigt på frisk mull- eller humusblandad jord. Växten förekommer i ej alltför trivial granskog, i blandskog och i olika slags lövskog. Man påträffar den ofta på mosstäckta block eller på tuvorna i sumpskog. Arten är konkurrenssvag.
Förutom de blommor man ser utslagna om våren har harsyran oansenliga sommarblommor som inte öppnar sig. De bildar dock fullgott frö och ökar harsyrans förökningsförmåga avsevärt.
Första fynd
Under Skånska Resa 1749 anmärkte Linné den 5 maj (enligt vår kalender 16 maj) att ´Oxalis Fl. 385 viste idag första gången sin blomma´ (Linné 1751). Han var då i Aneby Marbäck Berga.
Bygdenamn och bruk
surkål (Dalhem; Vide 1966); surbilla (flera socknar i norr, Vide 1966), surapiller (Högsby, Virserum; Vide 1966 m.fl.), sursill (Hallingeberg, Odensvi; Bruce ms 2); syra (Torsås; Vide 1966), horssyra (Högsby; “hors“ = häst; Vide 1966); änglabröd (Hässleby; Bruce ms 2).
Variation
Harsyrans blommor är vanligen vita med violetta ådror. Någon gång är grundfärgen inte vit utan rosa eller ljuslila, ibland med ett vitt ”öga” i mitten.
Utbredning
Funnen i 1393 rutor; tidigare uppgifter från 317 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.