skogslysing
Lysimachia nemorum
Skogslysing är en sydlig lövskogsart, som i Sverige har sin huvudförekomst i ett begränsat område i centrala Skåne. De småländska växtplatserna, som av allt att döma är naturliga, är alltså mycket isolerade. De utgörs av fuktiga, genomsilade sluttningar i barr- eller blandskog.
Växtplatserna för denna mycket värdefulla art borde skyddas bättre. – På 1950-talet, när Helge Stenar återupptäckte lokalen mellan Marsbäcken och Sandalia (se nedan), bestod den av ´gammal vacker barrskog, mest med gran´ (Stenar 1951). Under 1970-talet har denna plats genomgått en hyggesfas, men skogslysingen har överlevt, kanske tack vare att den slyskog som utvecklades röjdes på frivillig väg (B. Danielsson 1980). Numera är den dock hårt trängd av majbräken Athyrium filix-femina som expanderat efter ytterligare en röjning.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Skogslysing betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Växtplatserna för denna mycket värdefulla art borde skyddas bättre. – På 1950-talet, när Helge Stenar återupptäckte lokalen mellan Marsbäcken och Sandalia (se nedan), bestod den av ´gammal vacker barrskog, mest med gran´ (Stenar 1951). Under 1970-talet har denna plats genomgått en hyggesfas, men skogslysingen har överlevt, kanske tack vare att den slyskog som utvecklades röjdes på frivillig väg (B. Danielsson 1980). Numera är den dock hårt trängd av majbräken Athyrium filix-femina som expanderat efter ytterligare en röjning.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Skogslysing betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först funnen 1863 av C. F. Willd i Västervik Västervik Marnäs (belägg i S och UPS). Fyndet publicerades av Ekstrand (1866a). Vid Marnäs samlades sedan växten årligen fram till 1869 (A. P. Gustafsson i LD) samt dessutom 1900 (C. Pleijel i LD S och UPS). – Marnäsområdet ingår nu delvis i S:ta Gertruds sjukhusområde och är starkt förändrat, men växten finns ännu kvar (se nedan).
Lokaler
Samtliga lokaler. Mönsterås Fliseryd Jättehävet (5G7f 3108), bäckkant i blandskog, ca 1992 (SwJ, belägg samlat av ÅR i LD, !ThK), 1999 (ÅR), ca 30 m2 2005 (SwJ; belägg samlat av ÅR 2003 i LD); Örlidkärret (5G7f 3609) 2005 (ÅR, belägg i OHN). Västervik Törnsfall Källsåkraskogen vid Schannongska stenbrottet 1900 (A. A. W. Lund i LD), ej återfunnen (C. E. Gustafsson ms 1923) men troligen = 300 m OSO Svartsjöns ostspets (7G1i 2847), fuktig blandskogssluttning, nära elledning, ca 1980 (P. Andrae), 1984 (BD, belägg i Vvik). Västervik Marnäs se primäruppgifter; Marsbäcken 1900 (A. A. W. Lund i LD S Vvik), 1903 (A. A. W. Lund i S UME UPS), 1904 (A. A. W. Lund i GB, J. Berggren i S) = vid vägen åt Gäddeglo 1933 (B. Moraeus i UME) = 700 m från [VNV] gården 1951 (H. Stenar i S), dikat alkärr vid vägen 1962 (E. Almquist & J. Knöppel i S och UPS) = 200 m SSO Sandalia, många tiotal m2 1974 (T. Westermark i UPS, Nilsson & Gustafsson ms) = 100 m SSO Sandalia (7G1j 3201), alsumpskog, ymnigt 1980 (BD), 1983 och 1985 (BD, belägg i Vvik), 1989 (BD), tätt ännu 1997 (RK).