Äkta stormhatt, som kommer från Mellaneuropa, är mycket lik trädgårdsstormhatt A. ×stoerkianum men har lägre, starkt hårig hjälm, håriga blomskaft och tätare blomställning. Den är betydligt ovanligare i odling än trädgårdsstormhatt men sätter till skillnad från denna frö och kan därför sprida sig bättre (naturaliserad sedan 1600-talet i Dalarna).
Äkta stormhatt betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Rödlisteförfattarna har närmast haft i tankarna det klassiska beståndet i Dalarna. Den småländska lokalen är naturligtvis också hotad men har inte samma skyddsvärde.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1 ruta (se primäruppgifter); inga tidigare säkra uppgifter. – Förvildad; bofast.
Lokaler
Osäkra och felaktiga uppgifter.
Aneby Bredestad och Lommaryd (Ljungh ms) redovisas som primäruppgifter till följande art av skäl som där anges. Vetlanda Nye ´på en åkerren vid Forstorp [= Farstorp]´ (Scheutz 1854); senare korrigerad till att gälla trädgårdsstormhatt (Scheutz 1857). Vimmerby Rumskulla ´allm. odlad o. förv. Bäckhult, Kåremåla´ på 1910-talet (Haak 1965); uppgifterna gäller säkert, helt eller delvis, trädgårdsstormhatt, som ej nämns av Haak men idag finns spridd i trakten. – Tidiga uppgifter hos Forsander (ms 1809c, ms 1810a–c, ms 1816, ms 1820) och E. Fries (ms 1810) gäller säkerligen trädgårdsstormhatt; från de angivna lokalerna har respektive författare senare angivit trädgårdsstormhatt, och alla tidiga småländska herbariebelägg under namnet A. napellus har ombestämts till denna. – Samtliga dessa uppgifter redovisas här som A. ×stoerkianum.
Ett belägg i LD som uppges vara samlat av E. Fries i Hylte Femsjö och som är etiketterat A. cammarum (alltså trädgårdsstormhatt) är däremot äkta stormhatt A. napellus (ombestämt av G. Samuelsson 1915)! Troligen är det feletiketterat, eftersom Fries (1823, 1828) skilde arterna och endast kände trädgårdsstormhatt från hemsocknen. Belägget avviker morfologiskt från alla andra svenska exemplar (svagt hårig hjälm).