Kruståtel växer på torr eller frisk jord på ett underlag av grus, sand eller morän. Arten är karakteristisk för magra, ogödslade betes- och slåttermarker tillsammans med fårsvingel Festuca ovina och/eller rödven Agrostis capillaris. Allra vanligast är dock kruståteln i skogsmark, särskilt örtfattig, mager barrskog med en markvegetation av lavar eller ris. I skugga undertrycks den och blommar sparsamt men bildar vidsträckta, vipprika mattor då ljusinsläppet ökar t.ex. efter avverkningar; på hyggen blir den ofta den dominerande arten. Arten gynnas av de skogsbruksmetoder som varit förhärskande i slutet av 1900-talet, troligen också av det sura nedfallet. – Kruståteln växer även i starkt kulturpräglad omgivning, t.ex. på vägkanter, banvallar och skräpmark.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Utbredning
Funnen i 1420 rutor; tidigare uppgifter från 363 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.