De tre arterna av släktet Camelina är variabla och svåravgränsade. Även tränade botanister har ibland satt olika namn på samma herbarieark beroende på att de skiljande karaktärerna har värderats olika. Här följer avgränsningen av arter, underarter och varieteter den polske specialisten Zbigniew Mirek. Han har reviderat en stor del av materialet i de svenska herbarierna.
Den nuvarande indelningen i tre arter går tillbaka till E. Fries (1842). Under första delen av 1800-talet behandlades komplexet ofta som en art under namnet C. sativa, och även i sen tid har man ibland förfarit så (t.ex. hos Lid 1974, som var normgivande vid smålandsinventeringen). Under en del av 1800-talet (t.ex. hos Hartman 1854) inkluderades C. microcarpa i C. sativa medan C. alyssum betraktades som skild art. Uppgifter om C. sativa (Myagrum sativum) som inte stöds av belägg eller utförliga beskrivningar är därför inte möjliga att säkert tolka. De redovisas här under denna samlingsrubrik.
Den bild som framgår om man endast beaktar de säkert identifierbara uppgifterna är att lindådra C. alyssum har varit vanlig och spridd över hela landskapet medan oljedådra C. sativa är en sällsynt och tillfällig inkomling. Sanddådra C. microcarpa har (eller har haft) en samlad utbredning vid Vättern men förekommer i övrigt sporadiskt och troligen bara tillfälligt. I ljuset av detta framstår det som sannolikt att de flesta av de nedanstående, oklassificerade uppgifterna i själva verket tillhör lindådra; biotopen anges också ofta vara linåkrar.