strätta
Angelica sylvestris
Mer information om arten
Strätta växer på fuktig, ej alltför näringsfattig mark. Den förekommer i strandängar och strandkärr såväl vid havet som vid sötvatten. Arten uppträder också i gles, fuktig eller frisk, ängsartad löv- och blandskog samt i örtrik lövsumpskog. Den påträffas ofta längs vattendrag eller på mark med rörligt markvatten. I odlingslandskapet växer den längs diken, i övergiven ängsmark, på vägkanter och på gamla åkrar som försumpats.
Funnen i 1131 rutor; tidigare uppgifter från 213 rutor. Mycket vanlig utom i det inre av sydöstra och östra Småland, där arten saknas i stora områden. – Ursprunglig.

Första fynd

Först omnämnd från Småland i en tidig handskrift av Linné (ms 1728) under namnet Angelica aqvatica men utan lokaluppgift. Först publicerad av Linné (1745a), indirekt genom att han angav det småländska namnet tjuton. Mera preciserat omnämnd av Wåhlin (1769) från Jönköping trakten av Jönköping ´i wåta skogsängar´.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Växten kallades av Linné 1745a och i Scheutz ms tjuton, liksom tjuta ett vanligt namn i västra Småland (barn brukade göra visselpipor av stjälkarna). En annan benämning var skvätta (Tofteryd; barnen sprutade vatten genom stjälkarna). I Långaryd benämndes växten ängapipa, i Göteryd bäckablomma. Namnen (utom de första) från Vide 1966.
karta