östkustarv
Cerastium subtetrandrum
C. diffusum ssp. subtetrandrum
Östkustarv liknar vårarv C. semidecandrum men saknar eller har ytterst smala hinnkanter på blommornas stödblad, och de nedersta blommorna i blomställningen är ibland fyrtaliga. Arten har en mycket liten totalutbredning. Utanför Norden är den säkert känd bara från saltmark i Österrike och Ungern, och i Norden är den – bortsett från en lokal i östra Skåne och en i Blekinge – endast funnen på strandängar vid Öresund och längs smålandskusten samt på tidvis fuktig mark på Ölands och Gotlands alvarmarker och havsstränder. Dess exakta miljökrav som småländsk strandväxt är inte kända. På strandängar på Gotland och vid Öresund växer den i något fuktig gräsmark, helst vid stigar eller på de små tuvor med lös, öppen jord, som bildas genom myrornas aktivitet.
Östkustarven är konkurrenssvag och känslig för igenväxning. I Småland är den inte sedd sedan 1949, och vid Stensö och Värnanäs är den troligen försvunnen på grund av att strandbetet upphört. Arten är värd stor uppmärksamhet. Om den återupptäcks i Småland bör dess växtplats skyddas.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket sällsynt. – Gammal i området men troligen helt bunden till kulturskapad mark; kanske utgången men ännu inte tillräckligt eftersökt.
Arten betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Östkustarv liknar vårarv C. semidecandrum men saknar eller har ytterst smala hinnkanter på blommornas stödblad, och de nedersta blommorna i blomställningen är ibland fyrtaliga. Arten har en mycket liten totalutbredning. Utanför Norden är den säkert känd bara från saltmark i Österrike och Ungern, och i Norden är den – bortsett från en lokal i östra Skåne och en i Blekinge – endast funnen på strandängar vid Öresund och längs smålandskusten samt på tidvis fuktig mark på Ölands och Gotlands alvarmarker och havsstränder. Dess exakta miljökrav som småländsk strandväxt är inte kända. På strandängar på Gotland och vid Öresund växer den i något fuktig gräsmark, helst vid stigar eller på de små tuvor med lös, öppen jord, som bildas genom myrornas aktivitet.
Östkustarven är konkurrenssvag och känslig för igenväxning. I Småland är den inte sedd sedan 1949, och vid Stensö och Värnanäs är den troligen försvunnen på grund av att strandbetet upphört. Arten är värd stor uppmärksamhet. Om den återupptäcks i Småland bör dess växtplats skyddas.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 5 rutor. Mycket sällsynt. – Gammal i området men troligen helt bunden till kulturskapad mark; kanske utgången men ännu inte tillräckligt eftersökt.
Arten betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först funnen 1919 av Nils Blomgren i Kalmar Kalmar på Stensö (Sterner ms 1). Belägg saknas från denna lokal men finns från fyra andra (se lokalförteckningen). Först publicerad av Sterner (1933) från Kalmar Kalmar Skallöarna baserat på ett eget fynd.
Lokaler
Samtliga lokaler. Kalmar Halltorp Värnanäs 1924 (N. Blomgren i LD). Kalmar Hagbynäs, ymnig 1921 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1), 1924 (N. Blomgren i LD); Johanneslund 1921 (N. Blomgren i LD); Skallöarna (Sterner 1933); Stensö 1919 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1). Ljungby Bottorp 1924 (N. Blomgren i LD). Mönsterås Mönsterås Oknö, ´gräsängar ut mot Sundet´ (Domeij 1948), torr gräsmark nära norra stranden, 1949 (Å. Domeij i OHN, !ThK 2001).
Ej accepterade uppgifter. Oskarshamn Döderhult kusten, 1915 (A. Johansson i OHN); uppgiften bedömdes av Rühling (1997) vara oriktig, vilket kan bekräftas. Belägget är västkustarv C. diffusum (!ThK 2001), en växt som aldrig kan ha funnits i det angivna området. Västervik Västervik Helgerum 1949 (E. Almquist enligt Stenar ms); dock med flera frågetecken. Fyndet gjordes 8 juli och växten är svår att känna igen så sent; sannolikt har det rört sig om klibbarv C. glutinosum.
Ej accepterade uppgifter. Oskarshamn Döderhult kusten, 1915 (A. Johansson i OHN); uppgiften bedömdes av Rühling (1997) vara oriktig, vilket kan bekräftas. Belägget är västkustarv C. diffusum (!ThK 2001), en växt som aldrig kan ha funnits i det angivna området. Västervik Västervik Helgerum 1949 (E. Almquist enligt Stenar ms); dock med flera frågetecken. Fyndet gjordes 8 juli och växten är svår att känna igen så sent; sannolikt har det rört sig om klibbarv C. glutinosum.