gråsvingel
Festuca arenaria
F. rubra ssp. arenaria
Gråsvingel är en nära släkting till rödsvingel F. rubra. Den växer i öppen dynsand vid havet och utmärks av långa, relativt grova utlöpare och stora, håriga småax. Dessa egenskaper kan dock även förekomma hos rödsvingel, och de säkra skiljekaraktärerna ligger i bladens anatomi (se Stace 1997). Gråsvingel finns längs västra Europas kuster till södra Norge samt i Östersjön till Finska viken (Kjellqvist 1964). I svensk floristik är denna art nästan helt obeaktad, och utbredningen är därför dåligt känd.
Första fynd
Insamlad 1888 av A. Axel W. Lund i Västervik Västervik Gränsö, strand (belägg i LD, S och Vvik under namnet F. rubra var. arenaria). Exemplaret i S bekräftades som F. rubra ssp. arenaria f. arenaria av den franske grässpecialisten P. Auquier 1970. – Först publicerad från Småland av T. Karlsson (1990) i en lista över ej återfunna arter, där dock ej lokalen nämndes.
Utbredning
Inga aktuella uppgifter, 1 tidigare (se primäruppgifter). Ej eftersökt under inventeringen men troligen mycket sällsynt. – Ursprunglig.