Backlök växer på torr, helst grusig eller sandig jord. Den förekommer på hällmarker, torrbackar och grusåsar samt i snår, lövskogsbryn och glesa dungar. Vidare anträffas arten i starkt kulturpräglade miljöer som gårdsplaner och vägkanter; ibland uppträder den som ogräs på åkrar, i trädgårdsland och i gräsmattor. Den går långt ut i skärgården (men sandlök A. vineale är mera dominerande där). Backlök är mer näringskrävande, men mindre värmekrävande, än sandlök.
Backlök är liksom övriga Allium-arter illa sedd i betesmark, eftersom den ger en oönskad smak åt mjölk och mejeriprodukter.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Utbredning
Funnen i 663 rutor; tidigare uppgifter från 186 rutor. Vanlig eller ganska vanlig i östra hälften av Småland och öster om Vättern, i resten av landskapet ganska sällsynt till mycket sällsynt. – Ursprunglig (i öster).
Till de västligaste lokalerna är backlöken troligen kulturspridd i sen tid. I Hylte Femsjö inplanterades den ursprungligen av Elias Fries (E. Fries ms 1810a).
Lokaler
Västliga lokaler.
Gislaved Ås Yanäs (5D5e 0528), gräsmatta, 1988 (LtS).
Hylte Femsjö Friesmuseet (5C1j 4839), vägkant, 1988 (EbW DgE ThK BO), 2000 (S. Maslo, belägg hos finnaren); Hökhult 100 m NO husklungan (5D2a 2336), hage, 1988 (RgE AtT IU); Nabba 1811 (E. Fries ms 1811b); prästgårdens trädgård, sparsamt ca 1920 (Hård ms 1924).
Ljungby Ryssby 250 m NNO till N Södragården (5D2j 0539), torrbacke, 1990 (RfS).
Markaryd Traryd 500 m NO kyrkan (4D4e 4639), ogräs i trädgårdsland, 1982 (BM).
Älmhult Pjätteryd Emilslund vid bron (4D5h 1234), torr, brant, hög vägslänt, 1990 (BM).
Osäkra uppgifter.
Cepa, som angavs från Småland utan lokal hos Linné (ms 1728), kan möjligen avse denna art, liksom ´Cepa, alvarlök´, som noterades 1741 från Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Linné 1745b).
