Strandklo växer på våt eller fuktig, ganska näringsrik, dyig jord, oftast på ett underlag av finkornig mineraljord. Den anträffas nära vattenbrynet vid sjöar, åar och bäckar. Arten förekommer även vid små vatten, t.ex. vid dammar, i dödisgropar och sänkor. I mader, strandkärr, alkärr och näringsrikare skogskärr växer den oftast i kanterna men ibland på vass- och starrsocklar. Den påträffas också i diken, sumpskog, våta ängar och fuktig betesmark, där den undviks av kor och hästar. Vid havet finns växten mest på utsötade platser samt i hällkar. – Arten kan lokalt gynnas av näringsberikning och förorening.
Funnen i 1290 rutor; tidigare uppgifter från 291 rutor. Mycket vanlig i större delen av landskapet men med lägre frekvens längst i sydväst och i östra fattigområdet; saknas inom ett ganska stort område i de magra och högt belägna trakterna i nordväst. – Ursprunglig.