Backdunört borde egentligen heta bergdunört. Dess naturliga hemvist är nämligen sprickor och hyllor i klippor och hällar samt steniga branter, ofta belägna i lövskogsbryn eller i glesa lövskogar, där marken berikas något genom förnafallet. I kulturmiljö är den vanligast på vägrenar (även grusiga skogs- och markvägar) och i grustag, på stengärden kring gårdar, i skrotstens- och slaggupplag, på industritomter och skräpmark, banvallar och grusplaner. Någon gång uppträder den som trädgårdsogräs.