Smålands flora - jungfrulin

jungfrulin

Polygala vulgaris

Jungfrulin växer i låg vegetation på ganska näringsfattigt underlag, helst solöppet men även i hagmarkernas lätta skugga. I övrigt har den en mycket vid ekologi och växer i alla vegetationstyper från torra fårsvingelängar över frisk- och fuktängsvegetation med låga örter till kärrkantvegetation. I de nederbördsrika västra delarna av Småland och i det myrrika östra fattigområdet påträffas arten även i fattigkärrens fastmattor med myrlilja Narthecium ossifragum och klockljung Erica tetralix. På sådana lokaler finns den ibland rikligt, åtminstone vid god översilning. Förekomster i fattigkärr finns även i östra Norge (Lid & Lid 1994).

Arten är slåtter- och betesgynnad och har minskat starkt under 1900-talets senare hälft, särskilt i friska och fuktiga ängar. De viktigaste orsakerna är gödsling, ängsbrukets upphörande och betesmarkernas igenväxande. Ett alltför hårt och under säsongen utdraget bete kan också leda till att arten minskar eller försvinner.

Första fynd

Först upptagen i ett tidigt manuskript av Linné (ms 1728) men utan lokal. I tryck först i Flora svecica (Linné 1745a), indirekt genom att det småländska namnet Jungfru Marie hör meddelades. En preciserad uppgift, Jönköping ´uti ängar´ publicerades av Wåhlin (1769).

Bygdenamn och bruk

marielin (Tofteryd), (Jungfru) Marie hör (vanligt i Kronobergs och västra Jönköpings län, även Alseda och – enligt Bruce ms 2 – Odensvi; i Linné 1745a står Jungfru Marie hör), Jungfru Marie to (Långemåla, Högsby); (Jungfru) Marie hårband (många socknar i norra Småland; Vide 1966 och Bruce ms 2), Marie hårnålar (Flisby); kyrknyckel (Valdshult). Då inget annat anges är namnen hämtade från Vide (1966).

Variation

Blomfärgen är oftast rent blå men kan vara rödlila eller vit, ibland med rika övergångar mellan färgformerna. Jungfrulin varierar dessutom ganska mycket i blomstorlek, antal blommor i klasen, foderbladens nätådrighet samt deras bredd och längd i förhållande till frukten. Artens variation inom Norden är inte tillräckligt studerad. Westerlund (1852b) kallade en form från ljungbackar i Kalmartrakten för P. vulgaris * depressa (det namnet betraktas nu som en synonym till hedjungfrulin P. serpyllifolia, en västlig art som inte är känd från Sverige). Han tog även upp en form med smala och spetsiga foderblad, P. vulgaris β oxyptera, vilket motsvarar spetsjungfrulin P. vulgaris ssp. oxyptera, en underart som urskiljs i Mellaneuropa och som kanske även finns i Sverige. Det är dock inte säkert att Westerlunds växt verkligen tillhör denna underart!

Utbredning

Funnen i 1343 rutor; tidigare uppgifter från 329 rutor. Mycket vanlig i större delen av landskapet, men i sydväst bara ganska vanlig. – Ursprunglig.

Lokaler

Exempel på förekomster i fattigkärr.
Alvesta Vislanda Kojtasjön (4E9d 1043), översilat strandkärr, ca 2000 (ÅW).
Jönköping Mulseryd Dumme mosse 700 m NNV Föreberg (7D9i 4432), fattigkärr, 1980-talet (MsT).
Ljungby Lidhult 425 m V Yttregården (4C9j 2242), gammalt slåtterkärr, 1990 (ThK EbW). Odensjö Dyalta mosse (5D1c 0-4-), vattenrikt f.d. slåtterkärr (I. Christoffersson 1989b).
Nybro Hälleberga 450 m S Bondetorp (5F1j3a7h), öppet fattigkärr, 1991. Kristvalla Hjortamossen (5G0b 3426), fattigkärr, 1992. Kråksmåla Jonsbo fly, centrala delen (5G5a 0320), vattenrikt kärr, 1980 (JC); Sjömaden (5G1a 1-4-), översilat kärr, riklig 1985 (ThK TM). Madesjö strax NO Trolla göl (5G1a 0629), öppet fattigkärr, 1992 (CrA).
Uppvidinge Herråkra 1300 m VNV Lilla Bihult (5F1c 4234), öppet översilat fattigkärr, 1993 (CrA). Lenhovda Bostorpaflyets sydligaste del (5F2d 3011), fattigkärr, 1991; 600 m SSV sydkanten av Drottningagöl (5F2f 4743), öppet sluttningskärr, 1991 (båda CrA).