hönsbär
Cornus suecica
Hönsbär är en nordlig växt, som är mycket vanlig söderut till mellersta Norrland. Längre söderut blir den kustbunden: i väster går den långt in i landet och når nordligaste Skåne, i öster är den i stort sett inskränkt till skärgårdens yttre delar med nutida sydgräns i Oskarshamn Misterhult. Arten växer på fuktig, sur och näringsfattig jord, gärna på torv eller humus. I västra Småland var den förr en av ljung- och fukthedarnas utmärkande arter. Nu är den vanligast i glesa, hedartade skog, särskilt i svackor och vid övergången mot myrar. Den anträffas också i sumpskog och fuktängar, vid stränder, vid block och på tuvor i ogödslad hagmark samt på vägkanter. I skärgården växer den vid hällkar och i fuktig gles alskog.
Funnen i 273 rutor; tidigare uppgifter från 145 rutor. Vanlig eller ganska vanlig i sydvästra Småland (ungefär till en linje Gislaved–Värnamo–Älmhult), sällsynt vidare österut till Sävsjö och Växjö samt i den norra klippskärgården, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Arten minskar genom att gammaldags gles skog ersätts av kulturskog, stränder växer igen och djurhållningen upphör i hagar och betesskog.
Funnen i 273 rutor; tidigare uppgifter från 145 rutor. Vanlig eller ganska vanlig i sydvästra Småland (ungefär till en linje Gislaved–Värnamo–Älmhult), sällsynt vidare österut till Sävsjö och Växjö samt i den norra klippskärgården, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Arten minskar genom att gammaldags gles skog ersätts av kulturskog, stränder växer igen och djurhållningen upphör i hagar och betesskog.
Första fynd
Hönsbär omnämns från Småland i Linnés första botaniska manuskript, författat 1727 och publicerat av Gertz (1926). Arten går där under namnet Alsine baccif[era]. Ingen lokal anges men i en senare handskrift (Linné ms 1729) anges Cornus herba förekomma ´ad templum Stenbrohultense copiosissime´ [mycket rikligt vid kyrkan i Älmhult Stenbrohult]. – Arten publicerades från Småland i Flora svecica (Linné 1745a). – Hönsbäret växte ännu under 1970-talet på många platser i socknen och på flera av dem rikligt (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004).
Bygdenamn och bruk
hönebär (Angelstad), hönson (Linné 1745a; Tofteryd), pyttebär (Hallaryd, Angelstad, Fryele; ”pytta” = höna). Namnen (utom Linnés) från Vide 1966.
Lokaler
Östliga lokaler. Eksjö Bellö Bellesnäs 500 m NV Hagalund, uddens yttre del (6F6e 1317), bland blåbär i aspslyskog på delvis sandig torvmark, 1991 (AK, belägg i LD och OHN, !ThK). Eksjö (Scheutz 1857); Soåsen 1844 (L. Danielsson enligt Hård ms 1924). Emmaboda Algutsboda Virkesjö skogsmarker (T. Karlsson [Mörnsjö] 1962); Virkesjö 100 m S den västra gården (4F7h 0140), glesning (kraftledningsgata) i fuktig skog, 1986 (ThK, belägg hos finnaren); Virkesjö 325 m O till OSO den östra gården (4F7h 0046), vägren, 1986 (ThK); Virkesjö 500 m ONO den östra gården (4F7h 0248), myrkant i f.d. hagmark, 1986 (ThK). Hultsfred Målilla Kallersebo 100 m NV södra gården (6F4j 1021), fuktäng i betesmark, 1980-talet (BlG). Kalmar Dörby Smedby station (G. Lindblom enligt Hård ms 1913). Kalmar Kalmartrakten sällsynt (Westerlund 1852b). Oskarshamn Döderhult Döderhultsskären (Pontin ms 1836). Misterhult Skallknabben (6H6b 3231), kärr i klippsvacka 1986 (ÅR, belägg i LD), 2004 (RK, belägg i OHN). Uppvidinge Åseda (Heurlin 1812). Vetlanda Vetlanda 1900 (K. Holm i LD). Västervik Gladhammar Samsvik, Djupängen (6G9j 3913), mot sydvänd bergvägg, 1981 (ÅH). Hallingeberg 300 m S Boda (7G2g 1-3-), aspdominerad svacka i berg, några ex 1985 (A. Ekstrand). Loftahammar Kårö i viken SO Kungshamn (7H3b 4932), alkärr, 1996 (RK, belägg i OHN). Västrum Idö 800 m O fyren (6H9b 4225), hällkar, 1987 (RK, belägg i OHN); Krokö 600 m NV Idö fyr (6H9b 4714), fuktstråk, alsnår, vid två hällkar, ca 1980 (BW).
Osäkra uppgifter. Nybro Madesjö Rismåla (4G8a 3-4-) 1988 (Hansson m.fl. 1988); uppgiften kräver bekräftelse. Oskarshamn Döderhult 1916 (A. Johansson i OHN); med all sannolikhet falsk etikett (Rühling 1997). Uppvidinge Älghult ´finns uppgiven´ (C. Mossberg 1994); källa obekant. Västervik Odensvi (Scheutz 1862 enligt Stenar ms); hos Scheutz står dock ´Jag har ej sett den i Kalmar län´! Törnsfall Blekhem 1986 (A. Ekstrand ms 1986); avser nog den närbelägna lokalen i Hallingeberg Boda.
Osäkra uppgifter. Nybro Madesjö Rismåla (4G8a 3-4-) 1988 (Hansson m.fl. 1988); uppgiften kräver bekräftelse. Oskarshamn Döderhult 1916 (A. Johansson i OHN); med all sannolikhet falsk etikett (Rühling 1997). Uppvidinge Älghult ´finns uppgiven´ (C. Mossberg 1994); källa obekant. Västervik Odensvi (Scheutz 1862 enligt Stenar ms); hos Scheutz står dock ´Jag har ej sett den i Kalmar län´! Törnsfall Blekhem 1986 (A. Ekstrand ms 1986); avser nog den närbelägna lokalen i Hallingeberg Boda.
