Smultron växer öppet eller något skuggigt på frisk eller ganska torr, mullrik jord. Arten påträffas i klipp- och torrängar, beteshagar, gles löv- eller blandskog samt på åker- och vägrenar. Den gynnas av störning och kan uppträda massvis i t.ex. vägskärningar och slänter liksom på hyggen.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Variation
Hos en mycket sällsynt form är bladskivan inte tredelad utan enkel, rundat hjärtlik. Den beskrevs 1766 från Frankrike med epitetet monophylla och har sedan dess funnits i odling, väl mest i botaniska trädgårdar (Arwidsson 1928). År 1846 fann Herman Lundgren den i Eksjö Eksjö Bjässarp ”å Bjäsarps skog ungefär 500 aln[ar] s.v. om Skurugata” (belägg i Elias Fries’ och Hartmans herbarier i UPS). Fyndet publicerades i femte upplagan av Hartmans flora (Hartman 1849) och lokalen besöktes senare av flera samlare; det finns belägg och uppgifter från 1853 (Key ms 1854), 1855 (N. J. Scheutz i Norrk och UPS) och 1864 (K. F. Dusén i UPS; ”vid torpet Sjöarödjan”). Troligen har det enbladiga smultronet uppkommit separat som en mutation på denna plats; ingenting tyder på att det skulle ha varit inplanterat eller förvildat. – Ett belägg från Vimmerby Vimmerby 1878 (G. Elson i UPS) kommer troligen från odling. Växten har också rapporterats från Kalmar Kalmar (Westerlund 1852b), men det finns inte belägg och det kan ha rört sig om en tillfällig avvikelse.
Smultron med rödanlupna kronblad sågs på 1920-talet på Höö i Älmhult Stenbrohult (Johnsson ms).
En form med gulaktigt vita frukter insamlades i Jönköping Visingsö i ekplanteringen vid fasaneriet 1915 (O. Ohlin i GB LD S och UPS) och 1920 (O. Ohlin i S). Den återsågs på Visingsö 1945 (K. V. O. Dahlgren i UPS, Dahlgren 1953). – Aktuella lokaler är Västervik Loftahammar Norra Malmö gård (7H2a 0126) 1999 och Västrum Östra Skälsö vid vägen mot caféet (6G7j 0832) 2002, båda RK.
Utbredning
Funnen i 1411 rutor; tidigare uppgifter från 343 rutor. Mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig.