R. affinis
På Lucerna samlades arten senare 1913, 1915 och 1916 av C. E. Gustafsson (belägg i LD och S), som angav att den förekom på två ställen på ön (C. E. Gustafsson ms 1923). År 1936 samlade Hjalmar Hylander belägg (nu i LD) på Lucerna ´i bergig terräng, vettande mot affinislokalen på Vitudden´. De är svårtolkade, men både A. Oredsson och H. Allander håller före att det rör sig om smålandsbjörnbär. – En ännu 2006 aktuell lokal på Lucerna upptäcktes 1990 (se lokalförteckningen). Den förekomsten kan dock ha sitt ursprung i import av tyskt timmer på 1970-talet. Belägg finns från 1993 (AxL, belägg i OHN).
Nästa lokal, belägen någon kilometer norrut på sydligaste delen av Norrlandet mellan Grantorpet och Gränsö, upptäcktes av Lund 1884 (belägg i LD och S under namnet R. plicatus var. tomentosa). Vid Grantorpet samlades den många gånger fram till 1958 (N. Johansson i JC:s herbarium). Enligt C. E. Gustafsson (ms 1923) fanns den där ´inom själfva fabriksområdet på två ställen, hvaraf dock det ena genom fabrikens nybyggnation förstörts´.
A. A. W. Lund upptäckte även den tredje lokalen, vid Alphyddan på Norrlandet. Han samlade smålandsbjörnbär där 1885 (S), 1889 (LD) och 1890 (GB LD S); senare har den endast tagits där 1900 (F. Elmquist i LD, !A. Oredsson).
Från Vitudden är arten känd sedan 1890 (A. A. W. Lund i LD och S, !A. Oredsson) och där har arten haft kontinuitet in i vår tid. Enligt C. E. Gustafsson (ms 1923) växte den dels ´nära sjöstranden mellan Grantorpet och Hvitudden´, dels ´nära aftagsvägen till Hvitudden´. Alf Oredsson fann den 1961 mellan vägen och stranden 200 m VNV Vituddens fyr (belägg i LD). – År 1989 sökte Birger Danielsson arten på Vitudden och fann fem små bestånd, av vilka ett senare har förstörts.
År 2005 sågs arten på två platser på Lucerna och två på fastlandet (se lokalförteckningen).
Smålandsbjörnbär har sin huvudutbredning i västra Europa. I Norden är det endast känt från Västervik Västervik samt en plats i Danmark. De småländska lokalerna utgörs av vägkanter i gles löv- eller barrskog.
De få och utsatta lokalerna måste skyddas. Tänkbara hot mot arten är vägomläggningar, vägförbättringar, kalhuggning, markberedning och skogsplantering.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 2 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Lokaler
Aktuella lokaler.
Västervik Västervik Grantorpsvägens S-kant (7H0a 4808), vägkant, ett mindre bestånd 2005 (TsB och A. Oredsson); Lucerna (7H0a 3115), gammalt barkupplag, 1990 (BD och A. Oredsson), 1993 (AxL, belägg i OHN), 2005 även sedd vid 3215 (TsB och A. Oredsson); Vitudden 250 m NNV fyren (7H0a 4615), vid klippa i vägkrök, 1977 (ThK, belägg hos finnaren), 1979, 1991 (BD); 500 m V fyren (7H0a 4512), lövbryn vid skogsväg, ett 10-tal 1989 (BD, !A. Oredsson), några ex 2005 (TsB och A. Oredsson); 550 m VNV fyren (7H0a 4512), blandskogsbryn mot skogsväg, 1989 (BD och A. Oredsson, belägg i LD); 600 m V fyren (7H0a 4511), vägkant i barrskog 1989, senare förstörd (BD, !A. Oredsson); 700 m VNV till V fyren (7H0a 4510), skogsväg i tallhed, 1989 (BD och A. Oredsson, belägg i LD).
Osäkra och oriktiga uppgifter.
Under en stor del av 1800-talet användes namnet R. affinis för surbjörnbär R. sulcatus. Detta är säkerligen förklaringen till uppgifter om R. affinis från Oskarshamn Misterhult (Sjöstrand 1863), Västervik Törnsfall Almvik i allén vid köpingen 1846 (Hallendorff ms 1847) och Västervik Norrlandsängen (Arrhenius 1839 och senare författare). Mera gåtfulla är ett par belägg etiketterade Oskarshamn Oskarshamn 1912 (C. E. Gustafsson i LD, !A. Oredsson); kanske är det etikettförväxling.